A FINER FANSITE

Skivaktuella Sarah Dawn Finer har pratat med ­Kattis om att bära på en sorg, att växa upp i ett ­kollektiv och om en utseendefixerad bransch.

Hon slog igenom redan innan första klass som barnskådis i tv-serien Maskrosbarn. Sedan dess har hon medverkat i en mängd barnteateruppsättningar och hon var bara tretton år när hon åkte ut på sin första turné.

Sarahs kalender är fullproppad av möten och intervjuer, och hon har just avslutat en filminspelning och en egen platta. Hon har varit extremt noga med detaljerna inför intervjun, och jag känner mig nästan lite nervös inför mötet ända tills jag möts av hennes varma och intensiva blick i ett oväntat öppet samtal på ett café på Södermalm i Stockholm.

Du verkar vara en väldigt disciplinerad tjej?
– Ja, när det kommer till mitt jobb är jag det. Det är så viktigt för mig att folk förstår hur jag vill ha det, därför är jag själv extremt förberedd när jag ska göra allt från en intervju till ett framträdande. Men när det gäller mitt privatliv är jag inte ett dugg disciplinerad.

Hur yttrar det sig?
– Jag kan glömma bort att äta under en hel dag och jag har inga rutiner. Jag har svårt att planera saker som tvättider till exempel. Just nu har jag en vattenskada hemma och har levt i kassar och resväskor i över fyra månader.

Oj, det låter jobbigt!
– Ja, men min hemmamiljö blir långsamt bättre och jag försöker hitta något slags struktur. Att vara frilans och resa mycket gör att man lär sig att vara intensiv och spontan. Jag kan leva på nudlar en vecka och leva upp ett helt gage en annan. Men det är ganska stressande.

Var har du dina rötter?
– Jag är nog ganska rotlös. Min mamma kom hit från New York i slutet av 60-talet och hon träffade pappa här som i sin tur kommit hit från London några år tidigare. Vi levde i ett kollektiv i Vasastan. Man kan beskriva det som ett akademiskt hippieliv med feministiska förtecken och med ett stort engagemang i Vietnam och så. Vi levde inget vanligt familjeliv utan det bodde väldigt många olika typer hos oss. En massa konstnärer och författare som flyttade ut och in.

Hur var det för dig?
– Jag minns inte så mycket av det, men jag tror att det har gjort mig extremt social. Jag har ett stort behov av att vara bland vänner, och skulle jag välja ett ultimat liv skulle vi bo tillsammans allihop i ett och samma hus.

Hur var du som liten då?
– Jag växte upp otroligt snabbt och mitt problem var att jag inte ville vara barn. Jag började jobba tillsammans med vuxna när jag bara var sex år, som barnskådis, och började turnera när jag var tretton. Jag tyckte inte att jag behövde några föräldrar från det att jag var tolv år och ville bestämma allting själv.

Det låter jobbigt för både dig och dina föräldrar?
– Jo, men jag måste säga att de har gjort ett väldigt bra jobb. Det ­speciella när man är andra generationens invandrarbarn är att man ser på sina föräldrar hur mycket de faktiskt klarat av och hur mycket man kan göra om man bara vill och jobbar hårt. Det har nog påverkat mig mycket. Jag har alltid velat klara allt och bli tagen på allvar. Jag tror att de försökte uppfostra mig så mycket de kunde, men jag var svår. Det var liksom ingen pli på mig.

Vad fanns det för nackdelar med att du var sådan?
– Jag har nog gått miste om en trygghet, tror jag. Jag har så himla bråttom hela tiden! Och så har jag ett extremt dåligt tålamod när det gäller min egen utveckling och mina egna brister. Jag har så höga krav på mig själv och tycker aldrig att jag blir nöjd eller har gjort det jag borde i min ålder.

Det låter som att du är besviken på dig själv?
– Ja, jag trodde att jag skulle ha en egen familj vid det här laget. Och så trodde jag aldrig att jag skulle behöva gå i terapi eftersom jag kommer från en terapifamilj, men det behövde jag ju.

Hur svensk känner du dig?
– Jag känner mig inte så svensk. I mångas ögon är jag inte alls svensk eftersom de tycker att jag varken ser ut som eller agerar som en svensk, även om jag alltid bott här i Sverige.

Kan det kännas skönt att stå lite utanför?
– Nja, jag kanske inte behöver känna mig svensk, men jag skulle vilja bli helt accepterad. Jag skulle vilja komma in i ett sammanhang utan att märkas. Folk lägger för mycket märke till mig.

Hur påverkar det dig?
– På scen är det ju toppen. Då är det som om allt faller på plats och det blir en frizon för mig där jag slipper kompromissa. Men så fort jag kliver av scenen är det obekvämt med all uppmärksamhet. Jag gillar visserligen att stå i centrum som arbetsledare och är nog i viss mån en »übermamma« för många människor, men det är i jobbsituationer och bland folk jag känner. Men jag tycker att det är jobbigt att gå ut bland en stor hop människor. Då får jag torgskräck.

Vad är viktigast för dig i ditt liv?
– Musik! Jag älskar musik mer än man egentligen kan älska musik, och det är min trygghet att både sjunga och skriva musik. Jag är så glad att jag har talang för det för jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte fick ur mig det jag har inom mig.

Vad är det som måste ut?
– Bra fråga … alla mina känslor.

Vilken är den tydligaste känslan du har i dig?
– Sorg, absolut. En sorg över att jag inte lever upp till den jag skulle vilja vara. Jag har alldeles för många gånger försatt mig i situationer där jag låtit mig behandlas på ett sätt som jag aldrig gått med på om jag respekterat mig själv.

I vilka sammanhang då menar du?
– Jag har ju alltid varit yngst i alla sammanhang och tvingats anpassa mig för att bli accepterad och omtyckt. Det är ganska tröttsamt.

Vad är du bäst på tycker du?
– Jag är en bra kompis och en bra arbetsledare. Jag är extremt duktig på att se till att andra mår bra. Jag klarar inte av att göra någon illa. Jag är duktig ibland rent musikaliskt när jag skrivit något som jag är stolt över och när jag får feeling. Jag gillar när andra berörs av något svårt jag själv gått igenom. Jag kan vara bra på att få andra att känna sig mindre ensamma.

Vem ger dig tröst då?
– Många … så gott de kan. Jag är inte så lätt att trösta. Min bror tröstar mig mycket och min familj över huvud taget. De älskar mig hur jag än är, och det är helt fantastiskt. De är verkligen min enda stora trygghet. Jag har många omkring mig som är arga på sina släktingar, och även om man inte älskar alla i sin familj så kan jag inte förstå hur man kan bryta med dem. Det fattar jag bara inte.

Vad har du för syn på kärleken?
– Det är det bästa som finns eftersom det inte går att förklara, även om vi försöker göra det under hela våra liv. Det kan göra så ont och samtidigt få en att känna sig så oövervinnerlig. Jag vill inte leva utan kärlek.

Hur bra är du på att släppa in någon på livet?
– Bra och alldeles för fort tyvärr. Där har jag ingen kontroll precis. Jag har blivit väldigt sårad och man kan ju tycka att jag borde ha lärt mig att inte vara så där snabb vid det här laget. Men jag tycker att det är så härligt att jag inte kan låta bli att bli kär igen.

Du verkar ju vara en ganska stark tjej, händer det att du skrämmer killar?
– Ja, inte medvetet dock, men det gör jag helt klart. Det är helt annorlunda i till exempel New York. När jag bodde där kunde jag bli uppraggad när jag åt frukost. Men här kan killar faktiskt bli ganska rädda för mig. Jag är ju inte nån tjejig typ utan kanske snarare ganska grabbig efter att ha turnerat med killar i över tio år. Jag hatar att spela dum för att behaga. Sådana brudar kan vara roliga att spela på teater men jag vill inte vara sådan.

Vilket förhållande har du till ditt utseende?
– Jag tycker att mina ögon är fantastiska med smink på. Men annars har jag en konstig relation till mitt utseende. Det är en av de svåraste grejerna med det här yrket. Att andra ska titta på en hela tiden och bedöma en. Jag ser ut så här och jag kulle ju kunna anpassa mig och klä mig i stora tunikor, men jag älskar snygga kläder, hår och make! Jag gillar att komma helt osminkad till ett rep och förvandla mig till någon som vågar vara vacker. Men jag kan inte påstå att jag vaknar på morgonen och är nöjd.

Du verkar vara en väldigt ärlig och insiktsfull person. Du är verkligen rolig att prata med, även om du är lite hemlig.

– Vänta bara tills du får höra skivan … då kommer du fatta en hel del vem jag är....

Sarah Dawn Finer gjorde comeback i Melodifestivalen i vintras med en dramatisk ballad och en numera klassisk scenshow. Nu har hon släppt ett lika stort och dramatiskt album som direkt placerade sig överst på svenska albumlistan och sålde guld. I arbetet med skivan har hon tagit hjälp av flera andra framträdande svenska musiker, vilket gjort att hon vågat ge sig på ett bredare sound. Gylleneskor träffade henne i ett hektiskt schema av spelningar och intervjuer för att prata om den nya skivan, om framtiden och känslorna efter Melodifestivalen.

Etta på albumlistan
När Gylleneskor träffade Sarah Dawn Finer var topplaceringen på albumlistan ett färskt faktum. Det var ett mottagande av hennes album som hon var mycket glad för.

Hade du väntat dig det?
- Inte alls! Skojar du, jag slog ju självaste Whitney Houston! Det är helt galet, säger hon glatt.

Hennes andra soloalbum, "Moving On", är en storslagen popskiva där hon samarbetat med låtskrivare som Magnus Tingsek, Dilba, Peter Hallström, Peter Kvint, Michel Zitron och Glen Scott. Det har varit många viljor inblandade och Sarah berättar att hon utmanat sig själv på flera sätt med den.
- Jag är ju en organisk soulmänniska, men nu har jag utmanat mig själv och gjort allt från dans till rock, soul och pop. Jag tyckte det var roligt att kunna få göra ett stort modernt popalbum. Jag kommer fortsätta göra skivor länge och varje skiva kommer nog låta ganska annorlunda.
Att "Moving On" av kritiker sagts vara splittrad, överproducerad och radioanpassad gör Sarah Dawn Finer istället till något positivt eftersom det är en sida hon ville prova på.
- Vi förändrar inte världen med här skivan utan det är en popskiva med modernt sound. Den är väldigt producerad, mycket stråk, blås och ljud. Vissa låtar är väldigt radioanpassade i den mån att de ska passa i ett modernt radioklimat. Det tyckte jag var jättekul att få göra.

"Gör inte bara musik för Melodifestivalen"
Sarah Dawn Finer valde, till skillnad från många andra Melodifestivalsartister, att släppa sin skiva efter sommaren.
- Det var alltid tänkt att släppa skivan till hösten. Jag ville inte ut på sommarturné och på festivaler, utan ville spela för en sittande publik.Då blev planen att släppa skivan under hösten för att ge sig ut på turné under våren, berättar hon.
- Melodifestivalen blev ju ett startskott, men vi släppte den första singeln redan i november förra året, så vi har jobbat länge. Jag gör inte bara musik för Melodifestivalen, därför gör det ingenting att inte släppa den i samband med den.

Men melodifestivalsbidraget som snurrats flitigt under sommaren har trots allt en stor del i att skivan blev som den blev.
- Det här blev det stora dramatiska albumet. Mycket för att "Moving On" var så otroligt stor, det var svårt att tänka sig hur den skulle vara på en skiva om inte skivan var lika stor.
- Det var den andra låten vi bestämde skulle vara med. Den skrevs förra sommaren och jag började med skivan förra våren. Vi tog först med "Does she know you" och när "Moving On" bestämdes så var det lätt att se att den behövde några syskon, berättar hon angående om hur skivan vuxit fram.

"Moving On" innehåller något för alla
Tanken bakom skivan var inte mer komplicerad än att hon ville testa olika idéer.
- Alla plattor är olika, den här gången hade jag ingen tydlig vision av att det här ska bli den här skivan, utan jag kontaktade lite olika människor för att se vad jag ville göra.
- Har jag gjort en jazzplatta nästa gång så är det en väldigt tydlig idé, men det här skulle vara ett modernt popalbum. Det är väldigt brett, den har någonting för alla. För de som lyssnar på Aguilera, Pink eller Kelly
Clarkson och de som vill lyssna på soul eller tycker om sorgliga ballader. Jag har ju en mycket bredare publik än vad jag trodde och skivan funkar på ganska många. Det är kul, säger hon.

Att hon har en bred publik, förklarar hon också, kan vara anledning till att hon säljer många exemplar av skivan.
- Den är yngre nu, efter "Moving strong" är det mycket tonåringar i publiken, men annars har jag en ganska mogen publik. Vilket kanske är påtagligt för varför jag säljer album. Folk köper skivor i den kategorin. Men annars är det allt från hårda taxichaufförer, till tanter och barn.

Samarbetat med Tingsek
Sarah har arbetat med många musikerkollegor på skivan och det är många idéer som ligger till grund för den. Alla idéer får inte plats, men att det är många kockar var en del av strategin bakom albumet.
- Jag har haft turen att ha jobbat med nästan varje genre och många artister. Så jag ringde upp mina kompisar så satt vi, i extremt olika situationer, och bollade idéer. Allt grundar sig i att jag vill berätta någonting, det är ganska personliga låtar, men sen kan man färga dem på olika sätt. Det är mer i produktionen vi många gånger har provat på olika "kläder".

Extra hyllad har soul- och balladdrottningen blivit för samarbetet med Tingsek, bland annat på spåret "Right Track", ett samarbete som hon tyckte var extremt roligt. Det är just i mötet med andra som Sarah Dawn Finer tycks ha hittat utmaningarna till skivan.
- Johan och Jocke (Johan Röhr och Jocke Backman) som har producerat hela skivan har jag spelat med i flera år. De känner mig väldigt bra och vågar få mig att göra saker som jag inte skulle göra själv.
- Det är charmen med skivan, och det vet jag de som skrivit, att man kommer aldrig tröttna på den för det är så mycket olika saker som händer på den. Det är kul för då kan man lyssna på den i alla lägen.
Mindre ordagrann i texterna

En annan utmaning på skivan är texterna, som Sarah Dawn Finer som vanligt skrivit själv. På den här skivan har hon vågat ta ut svängarna lite extra.
- Jag var så manisk i början med att allt jag skriver ska vara sant. Men den här gången vågar jag vara lite mindre ordagrann och ha lite mera kul på låtarna. Inte haka upp mig på att det var inte så här det var. Framför allt hade jag kul med att våga mig på musikstilar som jag inte trodde jag kunde.
- Vissa gånger är det jättetunga texter som jag tycker om att skriva och som betyder väldigt mycket för mig, men ibland vill man skriva om en situation som gör att man bara blir glad och vill börja dansa!

Kommer alltid vara schlager- och balladsångerska
Även om skivan visar ny bredd så blir hon av rescensenterna placerad i schlagerpopfacket, något som hon mest tycker är fånigt.
- Det är det som är problemet med Melodifestivalen att det är så himla trångsynt medialt tycker jag. Samtidigt vet vi att sen när skulle Caroline af Ugglas vara schlagerstjärna? Eller Ernman, Andreas Johnson och The Ark? Det där handlar bara om att det måste nischas och då nischar folk mig dit de sett mig och det kommer de göra tills den dag jag möjligtvis blir jag, eller kändare för något annat.
- Faran med mig är att när jag dök upp i Melodifestivalen hade jag inte byggt en gedigen grund, så därför kommer jag alltid refereras tillbaka dit. Därför kommer jag också alltid vara balladsångerska!

Men Sarah Dawn Finer är ändå snabb med att tillägga att hon är väldigt tacksam för att hon fick slå igenom i Melodifestivalen, vilket hon gjorde med full kraft 2007 med "I remember love".

- Man får ändå inte glömma att jag inte hade skivkontrakt på tio år trots att jag var en av de mest verksamma sångerskorna. Det där var mitt sätt att få göra musik för en bred massa. Jag är extremt tacksam för det. Sen kommer det ta ett par år innan de som inte tycker om Melodifestivalen låter mig göra något annat.

Framgången från årets festival är hon extra stolt över.
- Låten har varit ett monster på radion, det är en av få låtar som fortfarande spelas hela tiden. Jag är grymt nöjd och tycker fortfarande att det är fantastiskt nummer. Jag tyckte det var kul att utmana och göra något som man inte hade sett innan. Det kommer komma många ballader med hissar nästa år!

Ska ut på turné
När hon inte tävlat i Melodifestivalen har hon, som hon uttrycker det, levt sitt riktiga liv. Förutom färdigställandet och promotandet av skivan, har hon bland annat skrivit filmmusik.
- Jag har skrivit låtar till Helena Bergströms långfilm, "Så olika", som jag även har en liten liten roll i, den kommer ut 6 november. Så håller jag på med ett jätteroligt skivprojekt som kommer ut nästa år men som jag inte kan berätta om, avslöjar hon.
- Jag längtar mest till i vår när jag ska ut på turné. Det är min första soloturné, det kommer inte vara jättestor sättning, men fyra-fem personer. Liveband och sittande publik i teatrar och konserthallar. Jättekul!

Sugen på att ställa upp i Melodifestivalen igen är dock inte Sarah Dawn Finer i nuläget, trots framgången i årets upplaga.
- Nej, det är jag inte. Alla jag känner jobbar med det där programmet. Iallafall 50% av mina kollegor jobbar på nåt sätt varje år bakom eller framför kameran med kläder, som låtskrivare osv. Man är så grymt involverad bara av att vara människa ibland! I år är det extremt skönt att jag inte ska göra någonting.
"Svårt att toppa det jag gjort"

Men hon avslöjar att hon gärna är involverad i Melodifestivalen på andra sätt än genom att tävla.
- Jag kan tänka mig att vara låtskrivare, programledare, vara med i sketcher eller pausunderhållning.
- Jag kommer absolut inte säga att jag aldrig kommer vara med igen men som det ser ut nu så skulle jag vilja ha några år där jag gör någonting som inte är beroende av festivalen, helt enkelt.

Någon rädsla för att bli bortglömd har hon inte utan hon känner sig trygg i det hon har. Men hon tar inte framgångarna för givet.
- Att få en albumetta och få en låt spelad på radion, det är inte lätt idag. Där är Melodifestivalen extremt viktig, om inte det viktigaste fönstret för mig, men alla mina plattor kommer inte passa i det forumet.
- Det är svårt att toppa det jag har gjort. Jag har ingen längtan att komma på något som kan göra det. Skulle jag vara med igen så skulle det vara för att jag kanske gjort en ny typ av skiva som jag skulle vilja visa upp i Melodifestivalen.

Skulle gärna bli bildproducent
I år var det låten som styrde medverkan i Melodifestivalen. "Moving On" var en sådan låt som hon kände förtjänade en storslagen inramning. Inte någon annanstans än i Melodifestivalen kan man ge sina låtar den chansen.
- Det är det som är kul med Melodifestivalen. Att sitta i månader och förbereda ett sådant här nummer. Jag skulle mycket väl kunna hålla på med bara det. Det skulle vara jättekul!
- Jag gjorde det innan, coatchade lite folk i festivalen. Det är väldigt roligt att få komma med idéer och inspiration till ett tv-program. Jag får bli bildproducent eller något, säger hon drömmande.

Sarah Dawn Finer har mycket som driver henne, inte bara musiken.
- Jag skulle även tycka det vore roligt att redigera film. Jag har även ambitioner som entrepenör och använda mitt varumärke för att göra något bra. Sätta upp en föreställning man gärna skulle vilja se, eller lyfta fram en artist och ge dem möjlighet att träffa rätt människor och coacha.
- Jag orkar inte bara sitta och vara artist hela tiden, det blir väldigt outvecklande. Det är viktgt att utmana sig och lära sig nya saker och göra annat och bolla med det man håller på med. Men jag är bra på att göra mycket saker samtidigt så jag försöker att sätta en sak främst.

Nu har jag gjort min skiva....

E. Linde 2009-09-11

Som artist, hur viktigt är det att känna sig rätt?
- Otroligt viktigt och otroligt svårt! Alla runt ikring en ska tycka och tänka, då är det lätt att tappa bort sig själv bland alla andras åsikter.

Vilken är din favorit look?
- Just nu en snygg tajt klänning med bälte i midjan, tights och stövlar, eller en enkel kostym.

Vart handlar du kläder?
- Det är lite olika, just nu är det InWear, Sand, Zara, TopShop och Karen Miller, som är mina favoriter.

Hur viktigt är bra underkläder för dig?
- När jag står på scenen är det oerhört viktigt, då vill jag känna mig trygg och vacker. Privat är det viktigt att underkläderna är funktionella och enkla.

Vad tycker du att man skall tänka på vid bh inköp?
- Köp rätt storlek. Köp olika färger av samma modell, om du hittar en favorit modell.

Lägger du ner mycket tid på dig själv?
- Jobbmässigt ja! Privat kan jag bli bättre, men jag försöker unna mig vardags lyx, middagar med nära och kära, resor och massage.

Har du några knep du har lust att dela med dig av till oss på Miss Mary of Sweden ?
- Våga se ut och klä dig så att du känner dig bekväm och inte som andra vill att du ska vara och se ut. Se om det är dags att byta stil, våga prova något nytt, fastna inte i något gammalt. Lev livet fullt ut. Var inte rädd för vad folk tycker.

Camillas Funderingar - Miss Mary

Min drøm gik i opfyldelse

For den 26-årige svenske sangerinde Sarah Dawn Finer har der aldrig været skygge af tvivl. Sarah har altid brændt for musikken og som datter af kreative forældre, er hun vokset op med tilskyndelse til valget af karriere.
- Jeg har altid vidst, at jeg ville være sanger, fortæller Sarah, som i øjeblikket turnerer Sverige tyndt til julekoncerter, men som også har haft tid til at tage vejen forbi Danmark for at medvirke i DRs Juleshow, som sendes den 16. december. I programmet synger hun nummeret "I Remember Love", som hun deltog med i det svenske melodi grand prix - og som efterfølgende har været landeplage i Sverige.

Og nu er Sarah Dawn Finer klar til at indtage Danmark, når hendes debut-cd "A Finer Dawn" udgives i Danmark.
- Jeg har et helt specielt forhold til Danmark og elsker jeres land, siger Sarah, som ofte kommer til København, for blandt andet at besøge sin bedste veninde, skuespilleren Tuva Novotny, som er bosiddende i Danmark.

Sarah blev født på Karolinska Sjukhuset i Stockholm - og som datter af en mor, der var "danse-terapeut" og en far, som var journalist, var det i den kreative genre, at Sarah fandt sin levevej.
- Vi har altid lyttet til musik hjemme og jeg har lært at lytte til mange forskellige slags musik, fortæller Sarah, som dog har en forkærlighed for jazz, blues og R&B. Hendes egne forbilleder er blandt andet Madonna og Stevie Wonder.

- Jeg er meget selektiv, når det kommer til mine egne sange. Jeg bruger lang tid på at udvælge og vurdere sangene inden de kommer med i min "bagage". Jeg har altid haft det sådan, at sange skal kunne synges med ganske lidt musikledsagelse. På den måde finder man ud af, hvor gode eller dårlige numrene er, siger Sarah, som på sin debut-cd veksler mellem jazz, R&B og over til hendes deltagersang i grand prix´et.

Da Sarah var bare seks år gammel fik hun en hovedrolle i en tv-serie og denne rolle satte for alvor gang i hendes drømme om at optræde. Og endnu flere roller på både tv og på scenen var med til at forme hende som kunster, mens lærdommen kom fra hendes ophold på en musik-skole i Stockholm. Men som 17-årig droppede hun ud ad skolen.

En äckelmagad sångerska som hoppas att Gud är en riktig amerikan

Fakta Sarah Dawn Finer

Ålder: 25 år.

Bor: Stockholm

Familj: Ja.

Intressen: Förutom musik så är det film.

Jag kollar sjukt mycket på film.

Lyssnar på: Allting.

Läser: Självbiografier och faktaböcker,

böcker om människor och livet. Jag läser

inte fiction, böcker är inte intressanta om de

inte har en verklighetsbasering.

Intervjutombolan

Vi har 100 frågor i tombolan. Varje vecka får en aktuell

person välja 20 nummer och därmed sina egna frågor.

SARAH DAWN FINER

En levnadsglad tjej som hunnit med mycket trots att

hon bara är 25 år. Genombrottet kom med melodifestivalen

i våras och nu har hon släppt sitt första

album A Finer Dawn. I sommar har hon turnerat med

Rhapsody in Rock, i höst blir det turné med

Patrik Isaksson.I intervjutombolan pratar Sarah Dawn

Finer vitt och brett om alla taxiresorna, allt rödvin,

sina många dolda talanger och vad hon skulle vilja att

Sankte Per sa till henne när hon kom till honom vid

Pärleporten.

Vad är du mest stolt över i din karriär?

- Oj, jag är nog mest stolt över att jag gav

ut en egen skiva för två år sedan utan

skivbolag, en ep. Jag kände att det var

dags att komma ut och så tog jag saken

i egna händer. Sedan är jag också stolt

över att jag har en svensktoppsetta, det är

coolt. Jag har skrivit en låt som kommer

att finnas kvar i folks medvetande

i flera år.

Vad lägger du för mycket pengar på?

- Taxi. Jag åker väldigt mycket taxi, det är

min absolut största last. Jag tycker om det

och har inget eget körkort. Jag är en inbiten

stadsunge som älskar att övningsköra

och så, men som inte har hunnit skaffa

sig ett körkort.

Vad trodde du att du skulle bli när du var

liten?

- Jag trodde att jag skulle bli det jag blev

som vuxen. Nu när jag är vuxen har jag

andra saker som jag skulle vilja göra som

att producera, regissera och starta en

restaurang, men när jag var liten ville jag

bli skådespelerska och sångerska.

Tror du på Gud?

- Eeeh, nej inte på Gud som det är skrivet

i religioner. Jag har mina egna teorier om

vad jag tror på, en egen version av Gud

som grundar sig på vad jag sett, hört, läst

och känt. Jag tror liksom inte att vi är

ensamma, men jag kan inte definiera vad

jag tror på bättre än så.

Hur många ställen har du bott på?

- Inte så många. Jag har haft

två egna lägenheter och två

familjehem och så har jag

bott en period i New York och

en i Göteborg. Förutom New

Work så har jag bott där jag

har jobbat, det blir väl en fem,

sex olika ställen.

Vad skrattar du åt?

- Jag skrattar åt fruktansvärt mycket, jag

skrattar väldigt högt och ofta. Jag tycker

om att skratta. Jag kan sitta hemma själv

eller i turnébussen och se på en film och

garva högt. Jag gillar stand-up-comedy,

svart, elak humor och folk som bara är

bra på att berätta historier. Jag har haft

förmånen att jobba med några av Sveriges

största komiker och har stått i timtal

i replokaler ibland och bara skrattat.

Vad är det pinsammaste du gjort?

- Ingen aning. Jag gör så många pinsamma

grejer hela tiden. Jag har nog förträngt

det mest pinsamma. Jag är väldigt

klumpig och ramlar ofta, jag kanske har

sagt något fel till någon. På scen kan jag

inte minnas att jag har gjort något särskilt

pinsamt, men däremot i mitt privatliv

har jag gjort ganska många pinsamheter.

Men jag är inte så stressad över sånt, jag

tycker att det är okej att vara klumpig och

om jag träffar folk men inte minns vilka

de är så säger jag det rakt ut.

Om du var ett djur, vilket skulle du då vara?

- Oj, då skulle jag nog vara något slags

kattdjur, lodjur eller ett stort kattdjur...

vilka finns det?

Leopard, gepard, tiger, lejon...

Tigrar och lejon är lite för maskulina,

jag skulle vilja vara en svart gepard kanske,

de är lite kvinnligare. Kattdjur överhuvud-

taget är vackra och mystiska, jag

har alltid velat vara mystisk för jag är inte

det, och har styrkor som de inte behö-

ver visa hela tiden. De är vackra och graciösa

och när det behövs kan de springa

snabbt, hugga snabbt och vara farliga.

Vem var du när du gick ut nian?

- Elevrådsordförande, jag hade en filmklubb,

jag satt med i skoltidningens styrelse,

var väldigt skoltrött... jag var överambitiös

och brådmogen och ganska

cool också tror jag. Jag var cool på det

sättet att jag visste vem jag var, jag hade

börjat jobba, ville bli vuxen och var inte

särskilt sugen på att börja gymnasiet.

Vem önskar du att du hade fått träffa?

- Det är så många ... Gud vad svårt! Det

ena är historiska människor, att träffa

Jesus vore coolt. Det andra är typ Janis

Joplin, John Lennon, ja otaliga musikaliska

förebilder som jag är ledsen för att jag

inte kommer få träffa. Marilyn Monroe,

John F Kennedy, honom hade jag verkligen

velat träffa! Jag kan fortsätta hur

länge som helst (skratt). Men Jesus vore

coolt att få träffa bara för att se om han

var den han var.

Vad gav du bort senast?

- Pengar, jag ger alltid bort pengar. Nej,

förresten, det senaste jag gav bort var en

flaska vin när jag gick på middag. Alltså,

jag dricker inte vin, men jag får alltid en

massa flaskor som jag sedan ger bort.

Ibland köper jag vin också, bara för att ge

bort. Själv dricker jag bara en sorts vitt

vin, men om jag vill dricka det någonstans

får jag ta med det själv för ingen har

det, det är ett töntigt tjejvin, ett ganska

sött vin. Jag älskar också champagne och

vissa drinkar och så, men inte rödvin och

jag får ofta rödvin så jag brukar sitta på

ett stort register rödvin.

Vilken del av din personlighet skulle du

vilja amputera?

(Brister ut i ett gapskratt)

- Oj, vilken jätterolig fråga! Hm, det skulle

nog vara min dåliga karaktär i vissa avseenden.

Saker som jag inte tycker är roliga

är jag dålig på att göra. Jag är fenomenal

på att göra saker som jag är inspirerad

för, men jag önskar att jag vore bättre på

att göra tråkiga saker som att städa och

träna.

Hur känns det att läsa om sig själv i tidningen?

- Ganska konstigt. Det är lättare när jag

inte blir felciterad, det är väldigt irriterande

att bli felciterad, och ännu värre

är det när man överhuvudtaget inte fått

uttala sig, utan andra har gjort det om

en. Man lär sig att inte läsa allt, att korra

det man kan korra och att det är en del

av jobbet att folk har åsikter, det är ändå

inte min sanning.

Det är kul när folk säger fina och fantastiska

saker om en, men jag går inte på

allt det för om jag gjorde det skulle jag ju

vara tvungen att gå på allt det dåliga som

folk också säger. Jag vet själv när jag är

nöjd, och jag vet var jag har mina vänner

och familj. Ibland kan jag läsa något och

undra vem de pratade med, för det var ju

inte mig i alla fall, men jag lägger ingen

energi på det. Däremot försöker jag engagera

mig i att ha så bra kontroll på det

som skrivs som möjligt genom att välja

vilka jag pratar med, vilka journalister jag

känner mig trygg med.

Gjutjärn eller teflon?

- Teflon. Det är lättare att laga mat med

teflon. Det finns bara gjutjärnspannor

hemma hos mamma och pappa och det

känns som att det blir godare när man

lagar i dem, men de är svårare och jobbigare

att diska. Jag jobbar snabbare och

lättare med teflon.

Om himlen finns, vad skulle du vilja att

Sankte Per sa när du anlände till Pärleporten?

- Åh, nu ska man säga något fyndigt och

roligt.

(Tystnad)

- Jag vet inte... kanske välkommen, du

är mycket snyggare än i verkligheten,

hoppas du får det kul här…Eller... Yo girl,

you look fierce, typ ”Du knäcker”. Det

vore roligt om Sankte Per var en riktig

amerikan, en två meter lång, svart kille

som ser ut typ som en securitysnubbe.

Vad är vardagslyx för dig?

- Att få sova hur länge jag vill, att inte

ställa någon klocka. Men jag är överlag en

väldigt livsnjutande människa, som går

ut och äter ofta, går på bio, hyr film och

så. Jag jobbar väldigt kreativt och intensivt

när jag jobbar, men när jag har en

ledig dag njuter jag. Nästa vecka har jag

fyra dagar ledigt i sträck för första gången

på ett halvår så då ska jag och mamma

åka till Budapest och gå på spa. Det är

sånt som man aldrig hinner ge sig själv,

men som man behöver göra för att slappna av.

Vad har du för dolda talanger?

- Jag är väldigt bra på att åka taxi! Nej,

jag skojar bara. Vad har jag för dolda

talanger? Jag är bra på att ge massage,

min mamma och mina syster är utbildade

massörer. Jag är bra på att vissla, jag

skriver sjukt snabba sms utan att titta, jag

spelar instrument... fast det kanske inte

är en dold talang.

Jag är bra på onödiga saker, jag är ganska

teknisk när det kommer till mobiltelefoner

till exempel, jag har extremt bra

minne gällande helt ointressant info som

vilka skådespelare som spelar i vilken

film och så. Jag är också bra på att sminka

mig, det får jag ofta höra av sminköser.

Jag sminkar ofta mig själv, medan de gör

mitt hår.

Har du någon fobi?

Jag är väldigt äckelmagad, I don’t do

very well med allt det där man gör på

toaletten, som att spy. Jag vill inte ens

höra folk skämta om det, då blir jag väldigt

tjejig, annars blir jag inte tjejig så

ofta, men då skriker jag typ sluta, sluta,

sluta...

Jag är inte hypertänd på höjder heller

och jag får lätt lite klaustro när det är små

utrymmen eller mycket folk.

Vilket instrument är tuffast?

Det måste vara trummor, trummor och

elgitarr. Trummor är tuffare och hårdare

än elgitarr, det är svårt att vara mesig när

man spelar trummor, men man kan vara

lite mesig när man spelar elgitarr. Själv

spelar jag gitarr och piano. Piano är inte

särskilt sexigt och jag spelar mest aukustisk

gitarr, men när jag spelar elgitarr

känner jag mig jävligt cool.

Vad är det första du tänker om morgonen?

Det första jag gör på morgonen är att

jag sätter på mina mobiltelefoner och

min dator. Hemskt nog så är nog det första

jag tänker .har jag missat något? och

så vill jag kolla om någon har ringt. Jag

vill veta allt som händer.

Sarah Dawn Finer om:

Hur det var att tävla

i melodifestivalen

och vad melodifestivallåten

I rememberlove betyder för

henne:

Det var jätteroligt

att tävla och det gick

mycket bättre än jag hade

väntat mig, men ur andra aspekter var det inte alls lika

roligt. Att bli så bedömd var jobbigt, allt ställs på sin

spets. Det slår mig att det kunde gått dåligt och jag

undrar om jag hade blivit ledsen då. Men på det stora

hela var det en fantastisk upplevelse att vara med om

efter att ha sagt nej till Christer Björkman i sju år. Om

jag skulle vara med ville jag stå för det, jag vågade inte

tidigare för jag visste inte vad jag ville göra. Men när

den här låten kom med var det bara att åka för då var

det meningen.

Låten tycker folk tydligen otroligt mycket om eftersom

den sålt guld. Den låten har något ingen annan

har eftersom den har det bästa minnet kopplat till sig.

Jag tror aldrig man glömmer eller tar sin första hit för

given.

Om albumet A Finer Dawn och hur hon skulle beskriva

sin musik:

Albumet innehåller låtar som jag skrivit från 2003 till

en vecka innan plattan blev klar och jag har även skrivit

ihop med bland andra Patrik Isaksson och Marit

Bergman med flera. Det är popmusik med olika förklädnader,

allt från aukustisk soul till storslagen pop till lite

mer r’n’b. Skivan har en stor spännvidd både musikaliskt

och produktionsmässigt.

Jag är jättestolt över plattan, glad att den äntligen

fick komma ut. Jag har varit branschsångerska så länge

och har nog för många bara varit en röst som de inte

kunnat förknippa med en person, nu kan de det.

Om sommarens turné med Rhapsody in Rock:

Det har varit jättekul, men det har varit en hektisk

sommar och jag har inte riktigt hunnit titta i fotoalbumet

och känna efter än. Det har varit lyxigt med så

mycket folk som tittar och jag har jobbat med ett jättegott

gäng.

Om vad hon ska göra i höst:

Min tredje singel Stockholm by morning släpps tionde

september, sedan ska jag ut på turné med Patrik Isaksson

i oktober och november. Det ska bli otroligt roligt

att få spela live, det är när man möter publiken och de

får reagera på musiken som man lever.

Therese Danielsson

Sarah Dawn Finer blev tack vare Melodifestivalen känd över en natt. Från att ha körat bakom andra artister i årtal står hon nu för första gången på egna ben som soloartist. För SalongK.se berättar hon om flytten till New York, prestationsångesten och hur viktigt utseendet egentligen är i musikbranschen.

Sarah Dawn Finer kan vara Sveriges före detta mest kända doldis. I flera år körade hon bakom andra, väl etablerade artister och hade också huvudrollen i flera musikaler men det var få som visste hennes namn. Den 24 februari 2007 ändrades allt, då hon syntes i över två miljoner tv-apparater över hela landet och kunde vinka adjö till anonymiteten för gott. Melodifestivalbidraget "I Remember Love" blev etta på svensktoppen och albumet, "A Finer Dawn" gick rakt in på andraplatsen på albumlistan.

Jag får Sarah på tråden en solig förmiddag i slutet av juni. Hon är tillfälligt ledig innan sommarens alla turnéer och framträdanden ska gå av stapeln men av det förmodade avkopplandet i hängmattan hörs ingenting. Tvärtom, Sarah riktigt sprakar av energi. Hon pratar mycket och ger så långa och eftertänksamma svar att jag i slutet av intervjun i det närmaste har skrivkramp.
- Jag tror att jag var en person som många sett förut i andra sammanhang men de kunde inte sätta fingret på exakt vad, svara Sarah på min fråga om hur Melodifestivalen påverkat hennes karriär. Nu fick människor en låt som de kunde förknippa med ett ansikte, Melodifestivalen är ju ett enormt fönster på det sättet. Jag är bara glad över att det gick så bra som det gjorde!

Sarah växte upp i ett kollektiv i Stockholm där musik, dans och sång alltid fanns närvarande. Hennes mamma Francine är danspedagog från New York, pappa David medicinsk journalist från London och storebror Rennie Mirro välkänd musikalartist. Sarah pluggade på Adolf Fredriks musikskola, sjöng i körer och jobbade som barnskådis innan hon ställde sig bakom svenska artister som Eric Gadd, Stephen Simmonds och Agnetha Fältskog. Under 2003 flyttade hon tillfälligt till New York, där hon började skriva låtar på allvar.
- Jag behövde hitta mig själv och reda ut vem jag var utanför jobbet, berättar Sarah. Jag hade konstant sjungit och varit ute på turnéer i flera år och behövde en paus. Jag skrev min första låt, "The Other Woman", när jag var 11 år. Jag har alltid skrivit på engelska, det är mitt kreativa språk. Jag har däremot sjungit på svenska med andra artister men jag har svårt att tro att jag skulle göra en platta på svenska, det skulle i sådana fall bli ett album där jag tolkar mina svenska favoritsånger.

Ditt debutalbum "A Finer Dawn" leker lite med ditt efternamn. Är det en titel som du har gått och klurat på länge?
- Nej, det är ett internt användarnamn som vi har använt i familjen i många år. Samtidigt ville jag med titeln på albumet visa att jag har anlänt som soloartist. Det är en ny dag, en ny chans och en ny möjlighet.

Vilken är din favoritlåt på skivan?
- Jag gillar "Out of the Darkness" jättemycket, jag känner mig stärkt när jag sjunger den. "Some Kind of Peace" är också en stor favorit eftersom den är så rå, desperat och sorgsen. Självklart har också "I Remember Love" en speciell plats bland favoriterna, den blev ju startskottet för hela skivan.

Hur känns det att vara soloartist när du har körat bakom andra musiker så länge?
- Det är faktiskt ingen större skillnad, jag har alltid hållit på med egna projekt vid sidan om. Det är världens bästa skola att köra bakom andra artister, man lär sig hur branschen och pressen fungerar. Samtidigt är det ensammare nu, jag är van vid att turnera med band och trivs bäst i en grupp. Det blir lätt mycket dödtid och då är det roligare att ha några stycken omkring sig att prata med.

Känner du någon press på att du måste sälja många skivor?
- Nej, för den biten kan jag ju inte göra någonting åt, jag kan bara koncentrera mig på att göra musik. Branschen har förändrats enormt mycket de senaste åren, man säljer inte lika mycket skivor längre till exempel. Jag tycker om att spela direkt inför en publik, jag tror att såna gigs kommer att bli allt viktigare när man ska marknadsföra en artist. Jag älskar att spela live, det är det jag är bäst på.

SalongK.se är ett rum för kvinnor på nätet och handlar mycket om systerskap. Finns det systerskap i musikbranschen?
- Ja, faktiskt mycket mer än vad folk tror. Det finns en idiotisk tanke om att vi inte alls kommer överens eftersom vi är konkurrenter. Jag har jobbat med flera kvinnliga artister som jag har enorm respekt för och de har respekt för mig. Man lyckönskar varandra och är kompisar också privat.

Musikbranschen är känd för att fokusera mycket på utseende och image. Är det någonting som du märkt någonting av?
- Jag tänker inte så mycket på det, även om jag vet att det är så. Jag vill vara fin för min egen skull när jag uppträder, inte för att någon har sagt till mig att jag måste se ut på ett visst sätt. Jag kan inte ta något ansvar för vad branschen tycker är rätt och fel image, jag kan ju bara vara mig själv. Det pågår så mycket i den här branschen som jag inte förstår mig på och har valt att inte engagera mig i. Jag kan inte hålla på och titta på mig själv utifrån, då skulle jag inte fungera kreativt. Branschen har sitt tycke och smak, jag har mitt. Jag tror att man först och främst måste bli tillfreds med sig själv och sin egen ambition - man kan inte göra exakt alla nöjda.

Vad är det roligaste du har gjort som artist?
- Oj, det finns jättemycket roliga saker som jag har gjort! Det var till exempel jättekul att samarbeta med Putte Wickman och med Moneybrother, jag hittade en helt ny publik tack vare dem. Att sjunga bakom Peter Jöback var också roligt. Fast det är självklart svårt att toppa Melodifestivalen i Gävle, jag hade ingen aning om att det skulle gå så bra. Jag menar, jag grät ju till och med i tv! Det blir inte mer ärligt än så.

Hur ser planerna ut för framtiden?
- I höst ska jag turnera tillsammans med en annan artist men vem det är är hemligt. Jag bestämde mig för att inte köra igång en stor sommarturné. Jag vill att plattan ska mogna och spelar också hellre inomhus, inför en sittande publik. Sen blir det en julturné i vinter.

Vad ska du göra i sommar?
- Jobba, bland annat med Rhapsody in Rock. Sen tänkte jag försöka ta körkort också!

Therese Anderson

”Jag undrar vem jag skulle
bli tänd på om jag var
dragen till kvinnor?”

Att Sarah Dawn Finer slog igenom i Melodifestivalen
är en sanning med modifikation.

Den 25-åriga sångerskan med
amerikansk mamma och brittisk pappa har varit
verksam inom artistbranschen sedan barnsben
och spelat in film, dubbat tecknat, talat in reklamspeakers
och sjungit med namn som Agnetha
Fältskog, Peter Jöback och Putte
Wickman.
Men den stora massan fick upp ögonen
för henne genom låten I remember love en
vinterlördag i Melodifestivalens fjärde deltävling
där hon skrällde till och gick direkt till Globenfinalen:
– Visst kan man se Melodifestivalen som ett
stort genombrott, men jag upplever inte att jag
inte synts tidigare. Jag har fått makalösa möjligheter
att göra saker utan att vara ett ”namn”. När
jag släppte min EP i vintras hade jag jobbat mig
till ett internt rykte i branschen och fick göra tvprogram
som Nyhetsmorgon och Så ska det låta.
Sånt som är få ”okända” namn förunnat. Och
jag har hunnit jobba med väldigt många artister.
och under vägen träffat publik som steg för steg
upptäckt mig. Det är otroligt häftigt att se vilken
publik man får beroende på vad man gör och
vem man jobbar med. När jag jobbat med Moneybrother
märker jag av att jag fått en ny
publik, med Putte Wickman en annan och med
Jonas Gardell en tredje.

Men var Melodifestivalen nödvändig för
att få ett större genombrott?
– Jag vet inte. Jag har fått frågan om att vara
med i hiskeligt många år, och Christer Björkman
fattade inte varför jag var så svårövertalad.
Men jag trodde att det jag ville göra i Melodifestivalen
inte skulle funka, därför ville jag inte
vara med. Jag ville kunna leva med låten
länge och att sången skulle stå i fokus, och inte
en scenshow. Dessutom var det läskigt medialt,
det handlar ju om så mycket annat än musik
idag.

Så du har haft låtar på gång tidigare?
– Jag tror att jag provsjöng en låt som kommit
med när jag var sjutton, och sen har det
kommit på tal varje år. I år kan man säga att det
började med att jag och Christer stod på Lino
och han sa att det var sista gången han frågade
om jag ville vara med. Jag svarade bestämt att
jag kommer till honom när jag har en låt. Så när
jag gick hem den natten började jag fundera på
hur det skulle låta om jag skulle skriva en låt till
festivalen, och kom då fram till grunden till I remember
love. En enkel melodi med tydlig text,
och så skrev jag och Peter Hallström den och
skickade in den. Det var den eller ingen.

Trodde du att det skulle gå så bra?

– Jag tänkte ju att det skulle vara mycket
hårdrock i år, så jag trodde att min ballad skulle
sticka ut. Sen fick jag höra att det var åtta ballader!
(skrattar) Och med startfältet i min deltävling
så tyckte jag att jag har tur om jag kom topp
fem. Alla var ju stora namn, Sanna, Caroline,
After Dark ochAndreas Johnson. Så när Uggla
kom med var det bara att garva. Jag hoppades
bara att jag inte skulle komma sist! Dessutom
trodde jag att balladkontot var fullt efter Tommy
och Marie Lindberg. Det var verkligen sann
lycka när jag till en början kom bland dom fem
första, Jag hade ju nått mitt mål och var överlycklig.
Sen fattade jag verkligen ingenting när jag
gick direkt till Globen.

Börjar du tröttna på ”I remember love”?
– Nej, men jag var trött på den till Melodifestivalen.
Den kom ju till ett halvår innan och sen hade
jag sjungit den så mycket på egen hand. Men nu har
jag fått tillbaka den musikaliska glädjen i den och
dessutom valt att sjunga den som den lät i tv eftersom
jag fattat att publiken gärna vill sjunga med.
Men jag har hört många spännande versioner av
den i olika sammanhang. Det fanns en anledning till
att jag valde att sjunga den så rent och avskalat.
(skrattar)

Sarah har livnärt sig på musiken sedan hon var
tolv år och har ett gediget artistiskt CV. Hon tycker
att det har varit guld värt att få vara med i artistsvängen
utan att ta något medialt ansvar eller fokus,
utan bara insupa kunskap, forma sitt musikaliska
hantverk och få jobba med det hon lever för: musiken.
Är det svårt att få göra det man vill som artist
i Sverige?
– Det är svårt att få uppmärksamhet, men inte
att göra det man vill göra. Jag gav ju ut min egen EP
och har man sen byggt upp ett brett kontaktnät så
flyter det riktigt bra. Man måste genomföra det man
vill göra, annars blir man tokig. Jag har blivit lovad
skivkontrakt sedan jag var sexton år gammal och
det har inte blivit någonting. Då får man ta saken i
egna händer.

Finns det nåt ögonblick då du insåg att, ”fan
jag kan ju sjunga”?
– Jag var en riktigt teaterapa som liten och det
var alltid show hemma med mig och mina syskon
(Sarahs bror är musikalstjärnan Rennie Mirro, just
nu aktuell i “Singin in the rain”). Så det handlade
inte så mycket om att ”åh, vad duktig du är på att
sjunga”, utan mer om att jag älskade att sjunga och
gjorde det. Så jag har tänkt att det snarare är tur att
jag hade talang eftersom det här var det enda alternativet
(skrattar).

Debutplattan ”A Finer Dawn” kom i dagarna
och Sarah har varit involverad kompositörsmässigt
i tio av plattans tolv låtar. Dessutom har namn som
Peter Jöback, Patrik Isaksson, Stephen Simmonds
och Marit Bergman bidragit med musik.
Marit såg Sarah i Melodifestivalen och skrev till
henne på MySpace att hon skulle vilja göra en låt
till henne.

Hur valde du låtarna på plattan, är det en
representativ blandning av det du gjort hittills?
– Ja, det är en sammanfattning av hur det har
låtit, så här låter det nu och så här kommer det att
låta. Jag tror att man blir förvånad över vilken
bredd det är om man bara hört I remember love. Det
är akustiska soullåtar, storslagen pop, dansvänlig
soul och melankolisk soul. Min kreativitet föds ur
melankoli, och jag använder skrivandet som terapi.
Och just det här när man vaknar mitt i natten och
känner att jag måste skriva en låt, det är då musikskapandet
kommer av sig själv och är som starkast.
Men är det inte svårt att inte lämna ut sig
för mycket i musiken?
– Nej, jag får ju en känsla som jag identifierar
mig med och det behöver ju inte handla om mig.
Man ska lyssna på feelingen i musiken och inte gå
in så djupt i allt. Lite som Norah Jones, vem kan
hennes texter? Jag kan vara väldigt anal när jag
skriver men jag tycker verkligen att man kan lyssna
på min musik medan man diskar eller äter middag.
Det är ju bara musik!

Förutom massor av egna jobb, körande och demosång
har Sarah även jobbat med att vara speaker
på reklamfilmer. Hon hörs just nu i en reklam för
Sony Ericsson och har tidigare gjort allt från Malmö
Aviation till Libresse. Dessutom är hon den där
wailande donnan som bryter in flera gånger i timmen
i jinglarna i radiokanalen The voice of Hiphop
& RnB. Och det var hon som sjöng ledmotiven
till tv-serierna Sikta mot stjärnorna och Nya Tider.
– Jag har gjort enormt mycket genom åren,
men nu hinner jag inte med så mycket sådana jobb
längre. Däremot ska jag snart göra ett jobb för en
ny stor tecknad film …

Jag har fattat att du har rätt nära band till
gaycommunityt?
– Min familj består av människor med judisk
och afroamerikansk härkomst och mina föräldrar
hade många homosexuella vänner, så man kan säga
att jag växte upp i ett multikulturellt hem. Vi syskon
har fått en väldigt öppen syn på världen och
människor sedan vi var små och homosexualitet var
därför extremt naturligt under min barndom. Att två
män var ihop var lika enkelt som att en man och kvinna var ihop.
Och min bästa kompis är bög och vi har känt varandra sedan
jag var tio och när han kom ut när jag var femton så var det lite
”old news” (skrattar). Idag har jag så många homosexuella
vänner att jag inte kan räkna.
– Jag alltid känt mig accepterad och älskad i
gaycommunityt, och kunnat känna igen mig i utanförskapet.
Sverige är ett janteland och jag är inte
van vid det tänket. Jag är uppvuxen i att det är vackert
att vara egen och unik. Jag vill inte följa någon
norm och varför ska man göra det? Så det blir naturligt
att man söker sig till människor som resonerar
likadant. Gayvärlden blev snabbt min värld,
men samtidigt inte eftersom jag inte är homosexuell
själv. Fast efter ett och ett halvt år med Rent och
Jonas Gardell på turné blev det en extrem indoktrinering
i den världen (skrattar).

Du har själv aldrig varit inne på kvinnor?
– Nej, men det hade inte setts som konstigt om
jag hade kommit hem med en flickvän. Men jag är
tyvärr lagd åt det andra hållet. Fast jag får otroligt
mycket gensvar från kvinnor och det har jag alltid
fått. Jag undrar vem jag skulle bli tänd på om jag
var dragen till kvinnor? Salma Hayek, Beyonce
och J. LO kanske? Jag skulle ju i alla fall inte se på
mig och tänka ”She’s a hot mama!” (skrattar)

Och om ni undrar. Sarah heter Finer i efternamn och Sarah i förnamn
och Dawn är mellannamnet. Som Sarah Jessica Parker ungefär.
Inga jämförelser i övrigt.

Ronny Larsson QX juni 07

Sarah Dawn Finer om A Finer Dawn

Finest ringde upp Sarah Dawn Finer för att ta en snabb pulscheck på Melodifestival-favoriten och hennes debutalbum A Finer Dawn som firas stort med releasefest på Berns ikväll.

Namn: Sarah Dawn Finer
Ålder: 25 år
Bor: Söder

Tre bästa egenskaper som människa: Jobbar hårt, impulsiv och ambitiös.

Hur länge har du sysslat med musik?
- Hela livet.

Vilken plats kom du på i melodifestivalen?
- Fjärde plats.

Trodde du att du skulle få en så bra placering?
- Nej, så det var jättehäftig! Det är en otroligt mäktig låt, och det är oerhört kul att det går så bra för låten nu efter också - den har till exempel legat etta på svensktoppen.

Kommer du ställa upp i Melodifestivalen igen?
- Inte vad jag vet nu, men man ska aldrig säga aldrig, fast kan bli svårt att toppa

Berätta om nya skivan - hur låter den?
- Den låter som en massa olika sidor av mig, den innehåller låtar jag skrivit på sen 2003 till idag. Så skivan har en stor bredd. Musikaliskt låter det som allt från storslagen pop till akustisk soul, till r n´b och poprockigt med mycket vokalt. Den innehåller en del roliga samarbeten med Stephen Simmonds, Marit Bergman, Patrik Isaksson och Peter Jöback.

Hur mycket av material har du själv skrivit?
- Nästan hela skivan, tio av 12 låtar, musiken tillsammans med musiker och texten har jag skrivit själv.

Vilka kommer på din spelning ikväll?
- Alla som har något med skivan att göra, alla mina vänner och musikerkollegor, alla som kan av de som betyder något för mig och är involverade.

Tror du att det är en nackdel för din karriär att du inte är lika pinnsmal som många av dina kollegor?
- Nej jag bryr mig inte om sånt, jag jobbar med musik och resten har ingen betydelse för min del.

Tre bästa tips för unga aspiranter som vill lyckas inom musikbranschen?
- Ge inte upp, öva på att skriva och sjunga sådant som känns unikt och eget för dig själv, och lyssna mycket på musik.

Vad har du för kommande spelningar?
- Jag skall turnera med Rhapsody in Rock, men kommer även att ha en del andra spelningar. Håll utkik efter datum på min hemsida www.sarahfiner.com!

Fredrika Johnson