Hennes Magazine February 2008 - in Swedish
Sarah Dawn Finer hade en stor idol under hela sin uppväxt – storebror Rennie Mirro. Ingen var coolare, duktigare – eller svårare att imponera på.
Nu är de varandras bästa vänner och största stöd. Och konkurrenter i varsin musikal i Stockholm.
– Det går inte många timmar utan att jag ringer Sarah, säger Rennie.
Sarah:
Jag och syrran var små och fräkniga och rödhåriga och tjejiga och satt lite ihop när vi var små. Rennie var mycket äldre och cool. Han stod för det grabbiga i vårt hem. Pappa är ingen machosnubbe, utan en skön, känslomässig man.
Zoie och jag lekte coola i hans pojkrum när han inte var hemma. Han jobbade och tjänade pengar, hade tv och vattensäng och ett svart/vitt rutigt golv...
Jag idealiserade Rennie väldigt mycket. Han hade ett stort kompisgäng – det har han förresten fortfarande. Jag var inte så gammal när vi gick på dansuppvisning med Svenska Balettskolan och såg en balett, med alla killarna i trikåer. Som extranummer gjorde de Michael Jacksons ”Bad”, i skinnjackor. Det var ”Wow! Värsta coola killarna!” Och: ”Det här vill jag också göra!”
Rennie hade alltid eget veto hemma och behövde inte följa regler om tv och tider. Är man äldsta brorsan och uppvuxen som han, först ensam med vår mamma, sen med vår farsa – så blir det lite speciellt.
Vi är tre invandrarbarn som alla ser olika ut, Zoie är rödhårig och fräknig och ser väldigt engelsk/irländsk ut. Jag var liten och kurvig och brunett – och så Rennie, ena dagen med afro, nästa rakpermanentad för en roll. Jag försvenskade mitt namn till Sara Finer, med svenskt uttal. Det tog tid innan jag började använda mitt mellannamn Dawn. Jag hade ett behov av att smälta in och vara som alla andra.
Jag kommer ihåg när Sarah fötts. Jag hade precis börjat på Svenska Balettskolan och var jättestolt när jag sa: ”Jag är ledsen, men jag kan inte vara med på dansen idag, för jag ska åka till sjukhuset och träffa min nya lillasyrra”. Jag hade alltid velat ha en storebror, men det insåg jag ju ganska snabbt att jag inte kunde få. Jag har fyra syskon till, men Sarah och Zoie är de jag vuxit upp med. Min ende bror är 20 år yngre. Och så fick jag ju en son, Samson. Han är tre nu.
Åldersskillnaden var stor, så hemma var det det klassiska: De fick inte komma in i mitt rum, de skulle vara tysta på söndagsmorgnarna. Men syrrorna hade en hisklig rutin att spela tennis mot min vägg och lyssna på Madonna – som jag avskydde.
Sarah började jobba redan när hon var tolv – men hon var fortfarande ”bara” min lillasyster. Hela familjen fick påminna henne om hur gammal hon var, det var standard. Hon skulle bara vara tyst.
Det roliga var att jag hade ju ingen aning själv… Så även om Sarah hade större kunskap så var det inget jag lyssnade på. Det var inte elakt, men jag sa ofta både till mina föräldrar och till min andra syrra: ”Vad Sarah säger kan vi inte ens ta in i sammanhanget”. Det sa jag aldrig om Zoie.
Det är nog känslan av att vara annorlunda som skapat behovet att vara nära inom familjen. Det finns en sida av oss som bara funkar när vi är tillsammans.
Jag är engelsk (pappa) och amerikansk (mamma) och hemma är det oftast engelska som gäller, det har alltid varit så. Men vi är ju lika mycket om inte mer svenska!
Rennie flyttade hemifrån tidigt, han var bara 17. Jag var också bara 17 när jag flyttade.
Vi hade börjat sjunga och dansa redan då, jag och syrran. Vi spelade teater och var med i samma tv-serie – ”Maskrosbarn”, vi hade samma roll i olika åldrar. Vi har alltid haft ett gemensamt intresse för musik alla tre. Jag hörde mycket musik på grund av att Rennie lyssnade på den. Första konserten jag gick på var egentligen en födelsedagspresent från Rennie till min syrra. Men jag blev så himla avundsjuk så jag såg till att pappa köpte mig en biljett och så gick vi alla och såg Prince. Jag blev oerhört inspirerad!
Jag var elva när Rennie fick erbjudandet att vara med i ”Fame” på China Teatern. Det var det coolaste som hade hänt! Vi hade sett både ”Fame” och ”West Side Story” tillsammans. Vår morsa hade jobbat på den riktiga ”Fame”-skolan i New York, Rennies pappa var elev och de träffades där – och så skulle Rennie få spela Tyrone, Leroy-rollen som var förebilden…
Det var första gången som våra världar av musik, sång och dans möttes och vi hittade en gemensam nämnare.
Nåt år senare gick jag och syrran till gospelkören One Voice där Blossom Tainton och Gladys de Pilar och en massa andra från ”Fame” sjöng. Jag hade sett dem live och och presenterade mig som Rennie Mirros syster. De sa bara ”jaha, vad roligt” och så började vi sjunga med dem. De visste inte hur små vi var förrän vi sa att vi skulle gå och kolla på vår brorsa i ”Fame”. De trodde att vi var med i den. ”Nä”, fick jag säga, ”jag går i sexan…”
Jag var kompis med många som var mycket äldre än jag, såg det de åstadkom – och kände att det där vill jag också göra, NU! Jag var en väldigt brådmogen liten skit! Jag ville vara på samma nivå som människor som var tio-femton år äldre än jag…
När jag gjorde ”Maskrosbarn” och tv-serien ”Bert” blev jag behandlad som vuxen och sen ville jag ha det så. Det var säkert därför det blev sån konflikt i vårt hem, speciellt mellan mig och Rennie. Vi hade middagar hemma där jag sa att jag tyckte de skulle börja lyssna på mig mera – ge mig den respekt som mina syskon och äldre kompisar fick. För i mitt andra liv där jag spelade in tv-serier lyssnade folk på mig. Det blev en konstig familjedynamik och jag tonårsrevolterade mot det i flera år.
Både Sarah och Zoie var tidigt otroligt utvecklade musikaliskt och hade stor kunskap. Jag gick direkt ifrån skolan och började jobba i kungliga baletten på Operan 1989. Det är en rätt sluten värld. Jag hade ingen större koll på resten av Stockholm innan jag började i ”Fame” och upptäckte att det fanns dansare i Stockholm som var jämnåriga och hade massor att erbjuda. En helt ny värld öppnade sig. I den världen var det mycket sång – och där dök Sarah upp, ofta.
Jag hörde från alla håll hur det pratades om Sarah utan att de som pratade visste att jag var hennes bror. Jag hade fått för mig att jag skulle kunna allt utan att behöva fråga nån, och framför allt inte min lillasyrra, men jag insåg att vem bättre att fråga?
Nu går det inte många timmar utan att jag ringer Sarah. Jag håller med hela svenska folket om att Sarah är den bästa sångerska vi har. Det har jag tyckt skitlänge. När jag insåg det var det självklart att jag skulle fråga henne och ingen annan om hjälp.
Rennies killkompisar såg mig som en tjej – och han såg mig bara som lillasyster. Jag kunde inte fatta varför jag inte fick hänga med dem. Jag var 13…
Rennie tyckte det var skitjobbigt länge. Jag kunde gå på stan och vilja hålla i hans arm. Jag har alltid varit väldigt ”touchy-feely”.
Det där ändrade sig när jag var 17-18 år och hoppade av gymnasiet och började jobba på heltid. Men det var en lång resa att gå från den relationen vi hade då till den vi har idag.
Killar kunde vi aldrig prata om. I tio års tid var han ett enda stort jag-vill-inte-höra, speciellt om det var människor han kände. Medan jag trodde, befängt nog, att jag har ju en storebrorsa som är en av de här killarna – jag kan ju få värsta insider-tipsen!
Första gången jag fick en känsla av att vara accepterad som tjej, inte bara lillasyrra, var hemma hos Rennie. Jag hade förstått att det var accepterat att jag hängde hemma hos honom och spelade kort med hans kompisar eller gick ut med hans tjej. En kväll, jag kan ha varit 19, skulle vi gå ut med hans bästa kompis. Jag kom uppklädd och Rennie sa: ”Hon ser alltid ut sådär, hon är alltid fin”. Då insåg jag att ”aha, han har märkt det! Han ser mig!” Det var en bekräftelse på att han såg att jag var vuxen. Det var mycket vi aldrig sa då.
Jag hade lyssnat på råd från hans tjej och låtit honom komma till mig istället för att hela tiden skulle ringa. När vi väl började utveckla en egen relation och lärde känna varandras personligheter så förstod vi att vi är väldigt lika, som människor och som syskon. Nu flera år senare är vi otroligt nära, nästan bästa vänner.
När jag var 19 år och började jobba med musikalen ”Rent” blev vi dessutom teaterkollegor. Auditionen var för en koreograf som hade regisserat Rennie och visste att jag var hans syster. Där stod jag bland några av Sveriges bästa dansare – och koreografen började med att säga: ”Du är Rennies syster – ställ dig här”. Jag ringde Rennie och sa: ”Hjälp, de tror att jag kan dansa som du!” Annars visste inte folk runt omkring oss att vi var syskon, vi ser ju varken lika ut eller har samma efternamn. Det är fortfarande så att människor vi båda känt länge var för sig, inte tänker på det – eller ens vet om det. Vi har aldrig jämförts med varandra. Tack och lov – jag skulle inte kunna göra piruetter eller snurra som han för mitt liv!
Vi fick samma vänner och en ny relation genom jobbet. Teatervärlden är lite som att ha samma arbetsplats. Vi kan dela allt – prestationsångest, recensioner, rädslan att göra sig själv besviken och relationer till kollegor. Vi är en enad front. Det ger en otrolig trygghet.
När jag gifte mig sjöng Sarah en fantastisk sång och höll tal där hon sa: ”Det är så praktiskt med en storebrorsa för jag kan fråga honom om allt jag undrar över. Jag har en benägenhet att vara väldigt orolig och få panik över saker och då är det så bra att ha Rennie för han har redan haft alla sammanbrott man kan ha”.
Hahaha, då är det ju till nån nytta! Alla gånger jag suttit där och haft egen ångest och undrat vad fan saker skulle vara bra för. En av de grejer som jag kunnat ge tillbaka – och också insett att det är en del av livet är att kunna ge – är att hjälpa Sarah. Zoie också, men framför allt Sarah, eftersom vi hamnat i samma yrke, så att hon kan göra saker bättre än jag kunde och inte behöver göra samma missar.
För mig tog det tills jag var med i ”Jesus Christ Superstar”, eller nästan exakt tills jag fyllde 30, innan jag kunde kombinera teknik och känsla på scenen. Och jag hade aldrig ens tagit den rollen om det inte varit för Sarah.
Sarah har nog haft det tvärtom. Hon har kunnat leverera massor – men behövde mer teknik för att veta att ”här behöver jag inte ta i för allt vad jag är värd”.
Sarah:
I Melodifestivalen förra året var pressen på mig enorm. Jag stod för hela min karriär inför alla kollegor och hela min umgängeskrets den kvällen. Jag var mindre nervös för vad fyra miljoner människor som aldrig hade hört mig sjunga skulle tycka – jag hade tekniker som ärligt sa att ”om du inte är lika bra som sist så kommer vi att säga det”.
Då var det Rennie jag ringde. Och han kom – trots att han hade föreställning samma kväll. Det var så skönt att ha någon, även som det bara vara en liten stund, som inte hymlade. Jag litar helt på Rennie, för vi är också så mycket ärligare, stöttande – och hårdare mot varandra.
Men jag har alltid enorma problem när nåt tar slut – som en turné. Eller Melodifestivalen i Gävle. Det låter så otacksamt, men efteråt var jag så ledsen, så tom. Vi ger ju varje nerv och cell när vi ger. Då bli det tomt ett tag efteråt, när man bara har jobbet. Det finns ingen som förstår mig bättre just då än Rennie.
Men jag har en sida – om jag nu får plussa mig själv – som jag tycker att jag tagit fram i Rennie: Jag är extremt driftig, ambitiös och självgående artistiskt. Jag är lagledare. Rennie är en lagspelare.
När Sarah ringde från Gävle inför genrepet för Melodifestivalen var hon så rolig! Hon var så nervös – inte för att det är kul – men det var grejen att jag kunde komma dit och göra skillnad. Sarah tenderar att ta på sig allting. Det var skönt att kunna komma och avlasta henne en del av ansvaret så att hon kunde koncentrera sig på sin röst. Ingen tvivlade på hennes kapacitet, men i det sammanhanget är det upp till bevis och folk ville veta om hon skulle stå pall.
När jag kom var alla stressade, skivbolaget nervöst och alla så medvetna om att det var ett annorlunda nummer som bara byggde på Sarahs sång. Jag sa åt henne att bara göra det hon gör allra bäst. Jag vet inte hur många gånger jag sa det. Till slut fick hon äntligen börja sjunga – och det var så jävla bra!
Jag var tvungen att åka tillbaka till Stockholm samma kväll men jag var så nöjd med att Sarah för första gången, som jag såg det, i ett stort, stort sammanhang inte vikit sig för det hon själv kan och är bäst på.
Jag känner igen det så väl – man vill så gärna försätta sig i en situation där utmaningen är maximal och där pressen som allra störst. Men när man väl står där, så vågar man faktiskt inte. Inte bara för att man är rädd att misslyckas – man vågar inte fixa det, man vågar inte stå helt och hållet för det man gör. Men det gjorde Sarah den kvällen, det var jag otroligt stolt över som storebror. Och jag hade hjälpt henne att göra just det.
När jag gick in på finalen på min föreställning den kvällen hade jag fått sms om resultatet och folk måste ha trott att det var Speedy Gonzales på scenen, jag var så jävla glad!
Det är inte förrän de senaste åren som jag sökt upp folk jag vill jobba med och vågat säga vad jag kan och vill – och det har jag fått av Sarah, rätt av!
Operan som jag kommer ifrån är en institution med en hierarkisk uppställning, man lär sig av de som är äldre, har sin plats och kommer upp om man sköter sig. Men Sarah skiter i det – och jag tror att det är därför så många tycker att hon är fantastiskt. Min uppväxt är mer svensk, faktiskt. Jag väntar på att det ska hända bara.
Mycket förändrades i vår relation när Rennie blev pappa. Min saknad av en egen familjetrygghet, egna barn, stillades när Samson kom in i mitt liv. Jag älskar att vara coola Aunty Sarah! Ett av de största ögonblicken i mitt liv var när jag hämtade Samson på dagis och han sa ”I love you, Aunt Sarah”. Det är stort. Det är riktiga livet!
Jag är mycket mer stolt över Rennie som man, bror och människa än jag nånsin kommer att bli över honom som artist – och jag är ändå sjukt stolt över honom som artist!
Han har en egenskap som man som är ganska ovanlig, har jag märkt, sorgligt nog – och som jag alltid varit extra stolt över: Han är en BRA man. En av dem som respekterar kvinnor och är snäll och kärleksfull. Precis som min pappa.
Jag tror det beror på att vår mamma är en självständig och stark kvinna. Men de har levt i ett hem med henne, mig och min syster – tre starka kvinnor. Då har man nog inget val...
Ibland är det svårt att inte jämföra pojkvänner och vilja att de ska vara lika bra män. Man blir petig och kräsen. Men jag har alltid varit en obotlig romantiker. Kanske är det därför jag oftast hittar kärleken utomlands? Jag vill visa vad jag känner hela tiden och se gott hos alla. Jag har mött riktiga rötägg ibland. Det är väl så – man måste pröva grodorna för att hitta prinsen. Haha!
Det är tillsammans med Rennie jag oftast når de ögonblick när jag kan slappna av och ”släppa ut magen”, när jag inte sitter och oroar mig över nånting. Det finns en självklarhet mellan oss.
Vi hade en knepig relation ett tag. Den familjen jag växte upp med – Sarah, Zoie, mamma och min styvpappa, som är Sarahs och Zoies pappa – är alla vita, fräkniga och rödhåriga och det är ju inte jag. Jag hade ett enormt behov av att hitta mig själv och hade inte tid för syskon. Jag kände mig alltid lite utanför. Eller, jag satte mig utanför och det tog tid innan jag kom på vem jag var och kunde förhålla mig till dem.
På pappas sida är alla svarta och mina andra syskon ser ut som jag. På mammas sida är vi judar. Det är två utsatta grupper. För dem har målet alltid varit att alla självklart ska vara accepterade.
Vår pappa, Sarahs pappa, min styvpappa, är ju också invandrare, från England. Jag lärde känna honom som David, inte som pappa, men det är han som är min fadersgestalt. Jag kallar ingen för pappa.
Jag är född här, men rätt snart flyttade vi tillbaka till New York. Mina första minnen är därifrån och hela vår familj bor där, utom jag och mamma, så New York är oerhört viktigt för mig, även om min biologiska pappa bor i England nu.
Jag är svensk och otroligt stolt över mitt svenska pass som jag fick för några år sen, men samtidigt är en stor del av mig inte det. Jag tog överdrivet till mig att försöka vara svensk när jag växte upp.
Jag tyckte aldrig att jag passade in utseendemässigt under min uppväxt. Yrket gav mig en tydlig identitet, jag fick en roll som jag skulle spela på scenen som jag skulle ge mig in i.
Det var svårt för mig att vara Sarahs storebror, som jag egentligen ville vara, men jag hade svårt att hitta vem jag själv var. Men när hon började jobba såg jag ju att hon var lika skruvad som jag. Jag märkte att Sarah hade samma driv åt samma håll och då fick vi nåt som vi kunde ha gemensamt.
Det enda sättet jag kan vara annorlunda nu är om jag verkligen vill vara det.
När Sarahs namn dök upp när jag satt och pratade med mina kompisar brukade jag säga att jag kunde gå så att de fick prata. Jag ville inte höra när de snackade om att min syster varit med ute på fester. Det handlade mer om mig och om vad jag ville höra än om henne.
Millenieskiftet var första gången som jag lät henne vara med och ta hand om sig själv och vara vuxen. Eller lät… En kompis hade bjudit med Sarah till min syster som bor på Mallorca. Ingen hade frågat mig vad jag tyckte, hon var bara medbjuden. Där insåg jag att hon kunde ta hand om sig själv. Jag behövde inte vara bror. En kväll drog vi ut och Sarah blev ensam tjej. Vi sjöng karaoke på en bar. ”Cocaine” av Eric Clapton och ”Ain´t no Sunshine Anymore”. Vi tog över den där baren och där kom jag på hur roligt det var att ha syrran med! Nu, flera år senare, har det blivit många såna roliga kvällar.
CMC January 2008 - in Danish
Min drøm gik i opfyldelse
For den 26-årige svenske sangerinde Sarah Dawn Finer har der aldrig været skygge af tvivl. Sarah har altid brændt for musikken og som datter af kreative forældre, er hun vokset op med tilskyndelse til valget af karriere.
- Jeg har altid vidst, at jeg ville være sanger, fortæller Sarah, som i øjeblikket turnerer Sverige tyndt til julekoncerter, men som også har haft tid til at tage vejen forbi Danmark for at medvirke i DRs Juleshow, som sendes den 16. december. I programmet synger hun nummeret "I Remember Love", som hun deltog med i det svenske melodi grand prix - og som efterfølgende har været landeplage i Sverige.
Og nu er Sarah Dawn Finer klar til at indtage Danmark, når hendes debut-cd "A Finer Dawn" udgives i Danmark.
- Jeg har et helt specielt forhold til Danmark og elsker jeres land, siger Sarah, som ofte kommer til København, for blandt andet at besøge sin bedste veninde, skuespilleren Tuva Novotny, som er bosiddende i Danmark.
Sarah blev født på Karolinska Sjukhuset i Stockholm - og som datter af en mor, der var "danse-terapeut" og en far, som var journalist, var det i den kreative genre, at Sarah fandt sin levevej.
- Vi har altid lyttet til musik hjemme og jeg har lært at lytte til mange forskellige slags musik, fortæller Sarah, som dog har en forkærlighed for jazz, blues og R&B. Hendes egne forbilleder er blandt andet Madonna og Stevie Wonder.
- Jeg er meget selektiv, når det kommer til mine egne sange. Jeg bruger lang tid på at udvælge og vurdere sangene inden de kommer med i min "bagage". Jeg har altid haft det sådan, at sange skal kunne synges med ganske lidt musikledsagelse. På den måde finder man ud af, hvor gode eller dårlige numrene er, siger Sarah, som på sin debut-cd veksler mellem jazz, R&B og over til hendes deltagersang i grand prix´et.
Da Sarah var bare seks år gammel fik hun en hovedrolle i en tv-serie og denne rolle satte for alvor gang i hendes drømme om at optræde. Og endnu flere roller på både tv og på scenen var med til at forme hende som kunster, mens lærdommen kom fra hendes ophold på en musik-skole i Stockholm. Men som 17-årig droppede hun ud ad skolen.
- Man skal gribe de chancer, som byder sig og for mig har det hele tiden været en velsignelse, at vide hvad jeg ville. Og dengang syntes jeg bestemt, at det var en god ide at tage på turne i stedet for at sidde på skolebænken, griner hun.
I en alder af 21 år tog Sarah første gang springet til det store udland. Hun havde brug for en sabbat og i New York mødte hun en masse mennesker, som senere har betydet meget for hendes karriere.
- New York er mit favorit-sted her på jorden. Opholdet inspirerede mig til at skrive mine egne tekster og da min mor er fra New York, var stedet hverken fremmed eller skræmmende for mig. New York er et fantastisk sted. Alt er muligt og der findes så megen inspiration i den by, fortæller Sarah, som på egen krop oplevede, hvordan det var at være "fattig" kunstner.
- I Stockholm og sikkert også i Danmark er man vandt til at bo i større lejligheder, mens man i New York må tage til takke med en lille lejlighed. Men jeg er glad for igen at være tilbage i Stockholm. Det er trods alt min by, siger hun.
Men nu gælder det Danmark og det danske publikum, som Sarah glæder sig til at underholde.
- Danske publikummer er helt anderledes i forhold til mit svenske publikum. Danskerne sidder ofte meget stille og lytter intenst. Det er dejligt og jeg føler mig meget beæret over at Danmarks Radio spurgte mig, om jeg ville være med i deres juleshow. Det er en stor ære, fortæller Sarah, som til trods for sin unge alder, allerede har oplevet mere end de fleste.
- Jeg har fløjet privat jet og føler mig som en stjerne, når jeg skal optræde. Så ind i mellem kan det godt være nødvendigt at knibe sig selv i armen. For ind i mellem kan det hele virke som en drøm - selv om jeg målrettet har arbejdet hen i mod det, som jeg har opnået.
Én ting er dog sikkert. Jeg besluttede, som 25-årig, at jeg ikke ville planlægge mit liv for meget. Men nyde at være i nuet. For alt kan jo være slut i morgen, siger Sarah, som ånder og lever for musikken og for sin karriere.
- Musikken er mit liv og den er et redskab, som bringer mig i god kontakt med mig selv. Musikken er for mig så naturlig, som det er at trække vejret - og jeg håber jeg kan blive ved med at gøre det jeg holder aller mest af - nemlig at synge, siger hun.
Fakta
Navn: Sarah Dawn Finer
Alder: 26 år
Bopæl: Stockholm, Sverige
Forældre: Francine og David
Aktuel med: Cd´en "A Finer Dawn" og aktuel i DRs Juleshow, som sendes den 16. december 2007.
SvD Kulturnöje November 2007 - in Swedish
SOCIAL Hon slog igenom i årets melodifestival med den finstämda balladen I remember love. Nu rullar tillvaron snabbare än någonsin för Sarah Dawn Finer, men hon överger ogärna sitt Sofo, där hon bott sedan hon var 19 år.
Frukost, lunch och middag. Just nu äter Sarah Dawn Finer i stort sett alla dygnets måltider på restaurangerna Mississippi Inn eller Sacré Coeur vid Nytorget på Söder. Och mellan måltiderna passar hon på att klara av möten med kolleger och vänner på samma ställen, perfekt eftersom en stor del av dem hon jobbar och umgås med bor inom ett par kvarters radie därifrån. Flera replokaler och studior ligger också i närheten.
–En stor del av mitt sociala liv finns här. Man behöver aldrig känna sig ensam och andra musiker och artistkolleger träffar man på i varje hörn. Alla vi som bor här lider säkert av någon form av konstnärskomplex, säger Sarah och skrattar.
Kändistätt är det onekligen i dessa kvarter. Under vår intervju hinner både Peter Jöback och Thomas Di Leva passera förbi Sacré Coeurs fönster.
Till Södermalm kom Sarah när hon var 19 år, efter att ha bott två år vid Norr Mälarstrand på Kungsholmen och innan dess vuxit upp vid Upplandsgatan och Observatoriegatan i Vasastan.
–Kungsholmen var inte min grej, åtminstone inte just då. Jag kände ingen där och alla kompisarna tyckte det var så långt att åka dit från Söder. Så istället bytte jag till mig den lägenhet vid Nytorget som jag nu bor i.
–Fast när jag var liten och min mamma jobbade här ville jag inte åka hit. Då tyckte man Söder låg lite ensligt och att det mest fanns fullgubbar här.
Under 2003 bodde Sarah i New York, där hennes mamma Francine är född. Det var också där hon på allvar började jobba med låtskrivandet.
Lite New York-känsla finns också i hemmakvarteret på Söder, tycker hon. Att man bor och vistas så mycket i ett område att man lär känna folk och börjar heja på dem.
En riktig innerstadsunge kallar hon sig, Sarah. Någon mer natur än den som fanns i Vasaparken längtade hon aldrig efter under uppväxtåren. Och skulle hon en dag behöva lämna innerstan kommer det att kännas ganska jobbigt, erkänner hon.
Just nu är kalendern sjukt fulltecknad, november månad ut turnerar hon runt om i landet tillsammans med Patrik Isaksson. Duon har också nyligen släppt en singel, Du som tog mitt hjärta. Julturnén The Christmas Show med bland andra Thomas Di Leva rycker allt närmare och i januari har musikalen Dr Jekyll & Mr Hyde premiär på Chinateatern med henne i rollen som Lucy.
–Jag har en extremt hög ambitionsnivå och älskar att ha flera projekt på gång samtidigt.
Så mycket tid till matlagning blir det alltså inte. Tur då att bra mat och dryck finns runt knuten.
–Jag är en livsnjutare och går antingen till Sofo Café eller Svart Kaffe för att äta frukost. Då kan man passa på att träffa kompisar över en frukost, vilket är skönt eftersom jag sällan hinner vara så social som jag önskar. Ofta kan det också bli lunch och middag ute.
Så mycket längre än Mariatorget tar sig sällan Sarah. Från Zinkensdamm ner till Hornstull känns det lika främmande som på Östermalm, tycker hon.
–Man känner sig bortkommen där och alla gator är enkelriktade, precis som på Östermalm.
Men Stockholm som helhet gillar hon.
–Det bästa är att det är en liten storstad som inte är så skrämmande som London och Paris. Samtidigt är den tillräckligt stor för att man ska kunna byta stadsdel och vänkrets om man nu vill det.
Petra Månström
Hennes Magazine November 2007 - in Swedish
Tre minuter i Melodifestivalen – sen var vi sålda på Sarah Dawn Finer. Hennes röst är odiskutabelt årets pipa (”100% tonsäker”, precis som hon lovade i Melodifestivalen).
Inför plåtningen är hon den som ger makeupartisten kafferast för att hon helst lägger sin makeup själv och hårstylingen styr hon med varm och hjärtligt järnhand.
– Jag vet ju hur jag vill ha det. Jag är mån om att försöka ha kontroll över mitt eget liv. Där ingår hur jag ser ut på bild – det är jag. Det bor en projektledare i mig vad jag än gör, skrattar hon.
Det känns lite överflödigt att fråga Sarah vad som var det största som hände henne under 2007.
– Det är nu det börjar, säger hon! Det känns som jag fått en andra chans. Framgångsrik sångerska har jag ju varit länge, med turnéer och skivor och shower. Det här har varit min värld sedan jag var sex år gammal! Det har varit världens bästa skola. Men nu börjar en ny – som framgångsrik soloartist.
Hur har genombrottet i Melodifestivalen påverkat dig?
– Det här är något som jag jobbat för så länge! Jag är kanske inte så överväldigad – men mycket glad, hoppfull och tacksam!
– Den största skillnaden är att jag fått möjlighet att nå ut till så många fler och det är en ynnest. Det här är en chans att börja om, med fötterna redan stadigt på jorden.
– Jag har också blivit »bankable«, säger hon. Man får bara ett första genombrottsår. Mitt fokus är att fortsätta vara sann mot mig själv, som människa och artist och att leverera kvalitet i allt.
De som kopplar ihop hennes ansikte med hennes namn och röst har blivit oerhört många fler.
– Mitt jobb är i grunden detsamma – även om jag nu sjunger för 20 000 istället för 2000. Och alla livets frågor får ju inte svar över en natt i Melodifestivalen…
I vår får se Sarah i musikalen Jekyll & Hyde.
Maria Torshall-Ayris
Mingel.se October 2007 - in Swedish
Hon kom som ett yrväder med en grym röst och tog halva landet med storm i melodifestivalen. För Mingels reporter berättar hon om skamliga förslag, sin mesta fåfänga och vad hon helst blir...
Vilket är ditt tydligaste karaktärsdrag?
- Ojdå, det var en svår fråga. Men det måste vara i så fall min röst!
Din röst?
- Ja, att jag använder min röst så mycket!
Vilken är din största fåfänga?
- Jag svarar nog håret. Jag gillar mitt hår galet mycket och är noga med att sköta om det!
Vad är det bästa och sämsta med hösten?
- Det bästa med hösten är att man får plocka fram jackan eller den långa rocken och att man får mysa mycket. Jag gillar mysa och dricka te. Det sämsta är mörkret. Usch, man blir lite deprimerad ibland av att inte få någe ljus.
Vad beställer du i baren?
- Jag beställer alltid tranbärsjuice med lime!
Vem är den mest kända person du träffat?
- Det är så många jag har träffat så det är svårt att nämna bar en...
Men någon måste du kunna nämna. Är det månne Peter Jöback?
- Ha, ha! Nej, jag väljer nog Gavin Degraw som jag var förband åt. Han får det bli.
Hur blir du när du blir full?
- Ha, ha! Jag blir aldrig full! Lite berusad kanske men inte full. Jag blir väl go och glad!
Har du någon hemlig kärlek?
- Om jag har en hemlig kärlek så berättar jag inte om det. Då blir det inte en hemlig kärlek eller hur?
Hur förför man dig?
- Han måste jobba hårt för att kunna förföra mig! Väldigt hårt...
När är du som lyckligast?
- När jag står på scenen och sjunger.
Mest skamliga förslag du fått?
- Kommer inte på något.. Tror inte att jag har fått några skamliga förslag? Nej, det stämmer nog när jag tänker efter. Jag har nog inte fått några! Ännu...
Ayan Hirsi
Tasteline.se October 2007 - in Swedish
"Jag är besatt av matprogram!"
Sarah Dawn Finer sjöng sig in i våra hjärtan när hon framförde sin stämningsfulla ballad I remember love i Melodifestivalen 2007. Förutom musik hör matlagning till ett av hennes största intressen. Och ofta hämtar hon receptinspiration på Tasteline! Här bjuder hon alla läsare på sina favoritrecept.
Kärleken till matlagning har följt Sarah Dawn Finer sedan hon var liten. När kompisarnas familjer lagade falukorv och pannkakor åt man tofu, couscous och falafel hemma hos Sarah.
- Alla andra i familjen var vegetarianer och jag var svarta fåret som åt kött, säger Sarah och skrattar.
Det bästa hon vet är att vara på landet med familjen och bara behöva tänka på att laga mat, äta och sova. Inte sällan uppstår rejäla gnabb bland kastrullerna.
- Vi har alla väldigt bestämda åsikter om hur saker ska lagas till och drar oss inte för att kritisera varandra högljutt.
Matlagningsprogram på tv är en annan passion för Sarah. Som artist med oregelbundna arbetstider händer det ofta att hon hamnar i tv-soffan när någon kanal kör flera repriser av något program efter varandra.
- Jag är helt besatt av matlagningsprogram och när en hemlig dröm om att få vara med.
- Min brorsa är fantastiskt duktig på att laga mat. Han är pedantisk och noggrann och kan bland annat göra jättegod sushi.
Middagen fortsätter med pasta med skivad, rökt lax, avokado och pesto, som självklart är hemlagad.
- Min pappa lagade alltid egen pesto när jag växte upp och han har lärt mig alla knep.
Till varmrätten serverar Sarah självklart en sallad.
- Sallad är jätteviktigt, det finns ingen rätt man inte kan ha sallad till. En enkel sallad känns fräsch och nyttig, som en kontrast till alla smaker. Och så ska man göra en dressing på citron, olivolja och salt. Det är världens bästa salladsdressing!
Desserten beskriver hon som superenkel och supergod. Den har vissa drag av gino, men med bär istället för för frukt och kesella istället för vit choklad.
- Om man som jag hatar vit choklad är det här en bra variant.
Sarah och hennes familj har en specialare som de alltid gör när de bara är så där lagom hungriga - kesotallriken.
- Man har en generös klick keso i mitten av tallriken och så en massa grönsaker, citron och olivolja. Och så avnjuter man det hela med en bit bröd.
Till alla Tastelinemedarbetares stora glädje avslöjar Sarah att hon är en "Tastelinemänniska".
- Första gången jag gick in på sajten tänkte jag: "Herregud, det här är ju perfekt för mig!" Recepten är bra för att de känns mänskliga och möjliga att klara av.
En annan Sarah-favorit är lax i ugn med ett täcke gjort på crème fraiche, sweet chili-sås och dijonsenap.
- Mycket gott och superenkelt.
Petra Månström - Check out Chef Finer & all her delicious recipies here!
Blekinge Läns Tidning October 2007 - In Swedish
Sarah Dawn Finer slog igenom i Melodifestivalen i våras och gör nu sin första stora musikalroll sedan genombrottet, i "Jekyll and Hyde". Men hon började faktiskt i musikalvärlden och var med i "Rent".
Sarah Dawn Finer ska spela den prostituerade Lucy i musikalen "Jekyll & Hyde" på Chinateatern. Det är en roll hon längtat efter.
- Den är dröm att sjunga, säger hon.
För de allra flesta är Sarah Dawn Finer sångerska, före detta Melodifestivaldeltagare och skivartist. Men hon debuterade faktiskt som skådespelare.
- Ja, konstigt nog började jag med att spela teater, innan jag började sjunga. Som barnskådis. Sen har jag spelat jag i "Rent" i två och ett halvt år.
Så, nej, hon är inte debutant i musikalsammanhang. Snarare är hon på hemmaplan igen - i mer än en bemärkelse. Dels har hon längtat efter musikalscenen. Dels är just den här rollen en gammal flickdröm.
- Just den här rollen har jag velat göra sedan jag var 14 år. Jag lyssnade löjligt mycket på skivan, så mycket att den blev repig. Jag kunde alla låtarna, och jag spelade in alla låtar på demos som jag hittade härom dagen, säger hon.
Det är inte första gången Sarah Dawn Finer erbjuds att göra musikal. Hon har erfarenheten och - inte minst - rösten. Men det här är första gången hon säger ja.
- Det här var för bra för att säga nej till. Det är en jättebra roll och jag tycker att det ska bli kul att spela teater igen. Och de här kan man inte säga nej till, säger hon och pekar på sina motspelare: Mikael Samuelsson, Samuel Fröler, Myrra Malmberg och Per Myrberg.
I "Jekyll and Hyde", som får premiär på Chinateatern i Stockholm den 28 januari ska hon spela Lucy, den prostituerade kvinnan som blir kär i den gode Dr Jekyll, men som även är dragen till den charmige, men onde, Mr Hyde.
- Jag får chansen att visa den här kvinnan som har en väldigt självsäker sida, men som egentligen är en oerhört ledsen, sårbar och besviken liten flicka. Det är en otroligt skön kombination. Och den är dröm att sjunga.
Finns det någon chans att vi får se dig i Melodifestivalen?
- Jag ska inte vara med i Melodifestivalen. Inte som artist i alla fall. Kanske som låtskrivare. Jag är helt upptagen med det här, det finns inte en chans att jag hinner.
TT Spectra
Hälsa & Skönhet October 2007 - In Swedish
I maj släpptes hennes album "A finer Dawn" och under sommaren har hon turnerat med "Rhapsody in Rock".
I höst blir det turné tillsammans med Patrik Isaksson och sedan en stor roll i musikalen "Jekyll & Hyde".
Sarah Dawn Finers karriär går spikrakt uppåt, men vägen dit har inte alltid varit den lättaste.
När Sarah Dawn Finer framfört sin monsterhit ”I remember love” på Melodifestivalen i våras så ville de efterföljande applåderna aldrig ta slut. Med sin djupa röst och inlevelsefulla sång berörde hon miljoner tv-tittare. Sedan dess har framgångarna bara fortsatt för den 26-åriga artisten.
På turné som 12-åring
Men Sarah Dawn Finer är egentligen inte ny på musikhimlen. Faktum är att hon har jobbat med musik och teater sedan hon var barn. Som 6-åring gjorde hon sin första roll i en tv-serie, som 12-åring turnerade hon för första gången. Sarah har sjungit duetter med bland andra Moneybrother och Peter Jöback samt körat bakom ett gäng artister.
”Jag var säker i mitt jobb”
Jobbade du hela tiden för att slå igenom?
– Ja, kanske på ett sätt. När jag väl började göra min egen musik var ju alltid målet att komma ut med den. Ju fler som är intresserade – desto mer möjligheter innebär det för mig.
– Det ger större frihet att få göra min grej, och utvecklas. Det har varit världens bästa skola att få se etablerade artister arbeta, och lära sig av dem. Hur man vill och INTE vill bli eller vara som artist. Och till slut, så kände jag att jag var redo. Det är jag nu.
Hur var det att börja jobba vid så ung ålder?
– Jag var ganska rädd att vara mig själv eftersom jag bara umgicks med vuxna. Men ju fler jobb jag fick, desto bättre grund fick jag att stå på. Jag var säker i mitt jobb, men jag vågade inte ta reda på vem jag var när jag inte var artist. Det hade jag aldrig behövt tänka på. Det var då jag kände att jag behövde ta en paus och vara någonstans där ingen visste vem jag var, där ingen visste att jag kunde sjunga. Då åkte jag till det enda ställe där jag känner mig hemma – till New York, min mamma kommer därifrån. Jag behövde hitta mig själv. Min privata sida utvecklades inte som min jobbsida och jag behövde ta reda på vad som gjorde mig lycklig när jag inte jobbade.
Vad hände när du kom hem?
– Efter omtumlande upplevelser och möten, kände jag mig säkrare. Jag visste att jag skulle satsa på musiken helhjärtat, men på ett ärligare sätt.
– I den vevan blev det påtagligt för mig, att om jag nu skulle vara så ärlig i mitt jobb, så förstod jag att jag var tvungen att vara det även privat.
Sarah Dawn Finer förklarar att det var dags att, som hon beskriver det, ”sålla bland människor”.
– Det var många som tog mycket energi av mig.
Men ångesten kom snabbt tillbaka.
– Jag förlorade självkänslan igen. Det finns en sorts branschångest som är svår att förstå sig på om man inte jobbar i den. Bara det här att alla frågar ”tja, vad gör du nu?” Att alltid prata om jobb är jobbigt. Min låt ”Out of the Darkness” handlar om att jag mådde så jävla dåligt att jag inte visste hur jag skulle hitta ur det.
”Kapitulerade totalt”
Hur tog du dig ur?
– Förra året var den första gången i mitt liv jag kände att jag vågat börja värdesätta mig själv. Tidigare var jag så mån att finnas där för alla. Jag är en sån person som vill ta hand om alla, men väldigt dålig på att själv be om hjälp. Det var inte förrän jag kapitulerade totalt som jag vågade be om hjälp.
Hur påverkas du av snack omkring dig?
– Jag kan fortfarande bli ledsen om jag får höra att folk som aldrig har träffat mig har en uppfattning om mig. Det är löjligt egentligen. Jag önskar att jag var en person som bara ryckte på axlarna åt struntsaker.
Vad gör du nu för att förbättra din självkänsla?
– Jag pratar med folk, jag läser böcker om självkänsla och ångest och jag prioriterar mig själv. Jag försöker våga säga till folk vad jag tycker och jag måste lära mig att tycka att det är okej när folk inte tycker om mig. Att erkänna att jag är dålig på vissa saker har också blivit en styrka.
Vad är ditt mål just nu?
– Nu försöker jag balansera min artistsida och min privata sida. Det är mitt projekt i år och för en längre tid.
Fredagsnöjet Barometern August 2007 - in Swedish
En äckelmagad sångerska som hoppas att Gud är en riktig amerikan
Fakta Sarah Dawn Finer
Ålder: 25 år.
Bor: Stockholm
Familj: Ja.
Intressen: Förutom musik så är det film.
Jag kollar sjukt mycket på film.
Lyssnar på: Allting.
Läser: Självbiografier och faktaböcker,
böcker om människor och livet. Jag läser
inte fiction, böcker är inte intressanta om de
inte har en verklighetsbasering.
Intervjutombolan
Vi har 100 frågor i tombolan. Varje vecka får en aktuell
person välja 20 nummer och därmed sina egna frågor.
SARAH DAWN FINER
En levnadsglad tjej som hunnit med mycket trots att
hon bara är 25 år. Genombrottet kom med melodifestivalen
i våras och nu har hon släppt sitt första
album A Finer Dawn. I sommar har hon turnerat med
Rhapsody in Rock, i höst blir det turné med
Patrik Isaksson.I intervjutombolan pratar Sarah Dawn
Finer vitt och brett om alla taxiresorna, allt rödvin,
sina många dolda talanger och vad hon skulle vilja att
Sankte Per sa till henne när hon kom till honom vid
Pärleporten.
Vad är du mest stolt över i din karriär?
- Oj, jag är nog mest stolt över att jag gav
ut en egen skiva för två år sedan utan
skivbolag, en ep. Jag kände att det var
dags att komma ut och så tog jag saken
i egna händer. Sedan är jag också stolt
över att jag har en svensktoppsetta, det är
coolt. Jag har skrivit en låt som kommer
att finnas kvar i folks medvetande
i flera år.
Vad lägger du för mycket pengar på?
- Taxi. Jag åker väldigt mycket taxi, det är
min absolut största last. Jag tycker om det
och har inget eget körkort. Jag är en inbiten
stadsunge som älskar att övningsköra
och så, men som inte har hunnit skaffa
sig ett körkort.
Vad trodde du att du skulle bli när du var
liten?
- Jag trodde att jag skulle bli det jag blev
som vuxen. Nu när jag är vuxen har jag
andra saker som jag skulle vilja göra som
att producera, regissera och starta en
restaurang, men när jag var liten ville jag
bli skådespelerska och sångerska.
Tror du på Gud?
- Eeeh, nej inte på Gud som det är skrivet
i religioner. Jag har mina egna teorier om
vad jag tror på, en egen version av Gud
som grundar sig på vad jag sett, hört, läst
och känt. Jag tror liksom inte att vi är
ensamma, men jag kan inte definiera vad
jag tror på bättre än så.
Hur många ställen har du bott på?
- Inte så många. Jag har haft
två egna lägenheter och två
familjehem och så har jag
bott en period i New York och
en i Göteborg. Förutom New
Work så har jag bott där jag
har jobbat, det blir väl en fem,
sex olika ställen.
Vad skrattar du åt?
- Jag skrattar åt fruktansvärt mycket, jag
skrattar väldigt högt och ofta. Jag tycker
om att skratta. Jag kan sitta hemma själv
eller i turnébussen och se på en film och
garva högt. Jag gillar stand-up-comedy,
svart, elak humor och folk som bara är
bra på att berätta historier. Jag har haft
förmånen att jobba med några av Sveriges
största komiker och har stått i timtal
i replokaler ibland och bara skrattat.
Vad är det pinsammaste du gjort?
- Ingen aning. Jag gör så många pinsamma
grejer hela tiden. Jag har nog förträngt
det mest pinsamma. Jag är väldigt
klumpig och ramlar ofta, jag kanske har
sagt något fel till någon. På scen kan jag
inte minnas att jag har gjort något särskilt
pinsamt, men däremot i mitt privatliv
har jag gjort ganska många pinsamheter.
Men jag är inte så stressad över sånt, jag
tycker att det är okej att vara klumpig och
om jag träffar folk men inte minns vilka
de är så säger jag det rakt ut.
Om du var ett djur, vilket skulle du då vara?
- Oj, då skulle jag nog vara något slags
kattdjur, lodjur eller ett stort kattdjur...
vilka finns det?
Leopard, gepard, tiger, lejon...
Tigrar och lejon är lite för maskulina,
jag skulle vilja vara en svart gepard kanske,
de är lite kvinnligare. Kattdjur överhuvud-
taget är vackra och mystiska, jag
har alltid velat vara mystisk för jag är inte
det, och har styrkor som de inte behö-
ver visa hela tiden. De är vackra och graciösa
och när det behövs kan de springa
snabbt, hugga snabbt och vara farliga.
Vem var du när du gick ut nian?
- Elevrådsordförande, jag hade en filmklubb,
jag satt med i skoltidningens styrelse,
var väldigt skoltrött... jag var överambitiös
och brådmogen och ganska
cool också tror jag. Jag var cool på det
sättet att jag visste vem jag var, jag hade
börjat jobba, ville bli vuxen och var inte
särskilt sugen på att börja gymnasiet.
Vem önskar du att du hade fått träffa?
- Det är så många ... Gud vad svårt! Det
ena är historiska människor, att träffa
Jesus vore coolt. Det andra är typ Janis
Joplin, John Lennon, ja otaliga musikaliska
förebilder som jag är ledsen för att jag
inte kommer få träffa. Marilyn Monroe,
John F Kennedy, honom hade jag verkligen
velat träffa! Jag kan fortsätta hur
länge som helst (skratt). Men Jesus vore
coolt att få träffa bara för att se om han
var den han var.
Vad gav du bort senast?
- Pengar, jag ger alltid bort pengar. Nej,
förresten, det senaste jag gav bort var en
flaska vin när jag gick på middag. Alltså,
jag dricker inte vin, men jag får alltid en
massa flaskor som jag sedan ger bort.
Ibland köper jag vin också, bara för att ge
bort. Själv dricker jag bara en sorts vitt
vin, men om jag vill dricka det någonstans
får jag ta med det själv för ingen har
det, det är ett töntigt tjejvin, ett ganska
sött vin. Jag älskar också champagne och
vissa drinkar och så, men inte rödvin och
jag får ofta rödvin så jag brukar sitta på
ett stort register rödvin.
Vilken del av din personlighet skulle du
vilja amputera?
(Brister ut i ett gapskratt)
- Oj, vilken jätterolig fråga! Hm, det skulle
nog vara min dåliga karaktär i vissa avseenden.
Saker som jag inte tycker är roliga
är jag dålig på att göra. Jag är fenomenal
på att göra saker som jag är inspirerad
för, men jag önskar att jag vore bättre på
att göra tråkiga saker som att städa och
träna.
Hur känns det att läsa om sig själv i tidningen?
- Ganska konstigt. Det är lättare när jag
inte blir felciterad, det är väldigt irriterande
att bli felciterad, och ännu värre
är det när man överhuvudtaget inte fått
uttala sig, utan andra har gjort det om
en. Man lär sig att inte läsa allt, att korra
det man kan korra och att det är en del
av jobbet att folk har åsikter, det är ändå
inte min sanning.
Det är kul när folk säger fina och fantastiska
saker om en, men jag går inte på
allt det för om jag gjorde det skulle jag ju
vara tvungen att gå på allt det dåliga som
folk också säger. Jag vet själv när jag är
nöjd, och jag vet var jag har mina vänner
och familj. Ibland kan jag läsa något och
undra vem de pratade med, för det var ju
inte mig i alla fall, men jag lägger ingen
energi på det. Däremot försöker jag engagera
mig i att ha så bra kontroll på det
som skrivs som möjligt genom att välja
vilka jag pratar med, vilka journalister jag
känner mig trygg med.
Gjutjärn eller teflon?
- Teflon. Det är lättare att laga mat med
teflon. Det finns bara gjutjärnspannor
hemma hos mamma och pappa och det
känns som att det blir godare när man
lagar i dem, men de är svårare och jobbigare
att diska. Jag jobbar snabbare och
lättare med teflon.
Om himlen finns, vad skulle du vilja att
Sankte Per sa när du anlände till Pärleporten?
- Åh, nu ska man säga något fyndigt och
roligt.
(Tystnad)
- Jag vet inte... kanske välkommen, du
är mycket snyggare än i verkligheten,
hoppas du får det kul här…Eller... Yo girl,
you look fierce, typ ”Du knäcker”. Det
vore roligt om Sankte Per var en riktig
amerikan, en två meter lång, svart kille
som ser ut typ som en securitysnubbe.
Vad är vardagslyx för dig?
- Att få sova hur länge jag vill, att inte
ställa någon klocka. Men jag är överlag en
väldigt livsnjutande människa, som går
ut och äter ofta, går på bio, hyr film och
så. Jag jobbar väldigt kreativt och intensivt
när jag jobbar, men när jag har en
ledig dag njuter jag. Nästa vecka har jag
fyra dagar ledigt i sträck för första gången
på ett halvår så då ska jag och mamma
åka till Budapest och gå på spa. Det är
sånt som man aldrig hinner ge sig själv,
men som man behöver göra för att slappna av.
Vad har du för dolda talanger?
- Jag är väldigt bra på att åka taxi! Nej,
jag skojar bara. Vad har jag för dolda
talanger? Jag är bra på att ge massage,
min mamma och mina syster är utbildade
massörer. Jag är bra på att vissla, jag
skriver sjukt snabba sms utan att titta, jag
spelar instrument... fast det kanske inte
är en dold talang.
Jag är bra på onödiga saker, jag är ganska
teknisk när det kommer till mobiltelefoner
till exempel, jag har extremt bra
minne gällande helt ointressant info som
vilka skådespelare som spelar i vilken
film och så. Jag är också bra på att sminka
mig, det får jag ofta höra av sminköser.
Jag sminkar ofta mig själv, medan de gör
mitt hår.
Har du någon fobi?
Jag är väldigt äckelmagad, I don’t do
very well med allt det där man gör på
toaletten, som att spy. Jag vill inte ens
höra folk skämta om det, då blir jag väldigt
tjejig, annars blir jag inte tjejig så
ofta, men då skriker jag typ sluta, sluta,
sluta...
Jag är inte hypertänd på höjder heller
och jag får lätt lite klaustro när det är små
utrymmen eller mycket folk.
Vilket instrument är tuffast?
Det måste vara trummor, trummor och
elgitarr. Trummor är tuffare och hårdare
än elgitarr, det är svårt att vara mesig när
man spelar trummor, men man kan vara
lite mesig när man spelar elgitarr. Själv
spelar jag gitarr och piano. Piano är inte
särskilt sexigt och jag spelar mest aukustisk
gitarr, men när jag spelar elgitarr
känner jag mig jävligt cool.
Vad är det första du tänker om morgonen?
Det första jag gör på morgonen är att
jag sätter på mina mobiltelefoner och
min dator. Hemskt nog så är nog det första
jag tänker .har jag missat något? och
så vill jag kolla om någon har ringt. Jag
vill veta allt som händer.
Sarah Dawn Finer om:
Hur det var att tävla
i melodifestivalen
och vad melodifestivallåten
I rememberlove betyder för
henne:
Det var jätteroligt
att tävla och det gick
mycket bättre än jag hade
väntat mig, men ur andra aspekter var det inte alls lika
roligt. Att bli så bedömd var jobbigt, allt ställs på sin
spets. Det slår mig att det kunde gått dåligt och jag
undrar om jag hade blivit ledsen då. Men på det stora
hela var det en fantastisk upplevelse att vara med om
efter att ha sagt nej till Christer Björkman i sju år. Om
jag skulle vara med ville jag stå för det, jag vågade inte
tidigare för jag visste inte vad jag ville göra. Men när
den här låten kom med var det bara att åka för då var
det meningen.
Låten tycker folk tydligen otroligt mycket om eftersom
den sålt guld. Den låten har något ingen annan
har eftersom den har det bästa minnet kopplat till sig.
Jag tror aldrig man glömmer eller tar sin första hit för
given.
Om albumet A Finer Dawn och hur hon skulle beskriva
sin musik:
Albumet innehåller låtar som jag skrivit från 2003 till
en vecka innan plattan blev klar och jag har även skrivit
ihop med bland andra Patrik Isaksson och Marit
Bergman med flera. Det är popmusik med olika förklädnader,
allt från aukustisk soul till storslagen pop till lite
mer r’n’b. Skivan har en stor spännvidd både musikaliskt
och produktionsmässigt.
Jag är jättestolt över plattan, glad att den äntligen
fick komma ut. Jag har varit branschsångerska så länge
och har nog för många bara varit en röst som de inte
kunnat förknippa med en person, nu kan de det.
Om sommarens turné med Rhapsody in Rock:
Det har varit jättekul, men det har varit en hektisk
sommar och jag har inte riktigt hunnit titta i fotoalbumet
och känna efter än. Det har varit lyxigt med så
mycket folk som tittar och jag har jobbat med ett jättegott
gäng.
Om vad hon ska göra i höst:
Min tredje singel Stockholm by morning släpps tionde
september, sedan ska jag ut på turné med Patrik Isaksson
i oktober och november. Det ska bli otroligt roligt
att få spela live, det är när man möter publiken och de
får reagera på musiken som man lever.
Therese Danielsson
Göteborgsposten July 2007 - in Swedish
Sarah Dawn Finer har inte haft en ledig stund sedan Melodifestivalen. När hon tog ton på Liseberg på måndagskvällen så var det tionde kvällen i rad på en scen.Men det vore förmätet att klaga när man äntligen uppnått något man kämpat för, tycker hon.
För gemene man i stugorna kan det se ut som att Sarah Dawn Finer gjort världens kometkarriär. Från okänd till stjärna på Melodifestivalens tidsgräns på tre minuter. Men det är inget hon alls känner igen sig i.
- Nej, verkligen inte. Det ser bara ut så utifrån. Det som gått snabbt är den stora, stora publiken, men de flesta i musikbranschen har vetat vem jag är länge. Som exempel kan jag säga att jag haft en hemsida i sex år med 50 000 besökare redan innan Melodifestivalen.
Hon har stått på allehanda scener i många år, Sarah. Både som vokalist, i musikal och på teater. Hon har medverkat i tre långfilmer och samarbetat med många andra artister, och det över ett brett spektrum. Från Moneybrother och Teddybears i ena kanten till Carola och Peter Jöback på andra. Det är bland annat därför hon aldrig skulle kunna förlika sig med att vara synonym med bara schlager.
- Jag tycker att jag ganska snabbt har bevisat att jag har mer att ge. Jag både hoppas och känner att jag förknippas mer med min röst än med Melodifestivalen. Det jag gör annars är ju inte schlagergrejen. Sen är jag ändå otroligt jättestolt över den saken. Det var som en jättestor kram från hela svenska folket. Som när man var liten och frågade chansen. Där frågade jag chansen, och alla bara ställde sig upp och skrek; Ja!
Sarah har gjort till sin grej att inte begränsa sig och hon försöker att både skriva och medverka i saker med olika stilar. Från turné med Putte Wickman till sommarens Rhapsody in Rock. Hösten börjar med två månaders efterlängtad ledighet innan det blir en intimare turné i det mindre formatet tillsammans med Patrik Isaksson. Sen blir det storskaligt igen i slutet på året med julshow.
- Jag skulle nog bli väldigt frustrerad av att göra en och samma sak hela tiden. Jag kommer aldrig bli någon artist som dyker upp vart tredje år med en ny skiva och sen försvinner där i mellan. Jag vill vara en så bred artist som möjligt och fortsätta att utvecklas. Jag kommer inte ge ut sju skivor med I remember love.
Christian Egefur
Expressen July 2007 - in Swedish
GÖTEBORG.
Hon tröttnar aldrig på "I remember love". Tur är kanske det, för efter Melodifestivalen är det många som förknippar Sarah Dawn Finer med just den låten. I kväll gästar hon allsången på Liseberg.
– Den kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, säger Sarah Dawn Finer, 25, och syftar på sin superhit ”I remember love” som nådde en fjärdeplats i Melodifestivalfinalen.
Den stora massan fick kanske upp ögonen för henne i och med festivalen, men Sarah har arbetat som artist längre än så.
Turné till hösten
– Jag har gjort både tv och musikaler och släppte dessutom en EP i vintras. Så jag var ju inget ”nytt frö” precis, säger hon och skrattar.
Trots framgångarna har hon inga planer på att ställa upp i Melodifestivalen 2008.
– Jag hinner inte. Dessutom är jag så otroligt nöjd med det liv jag lever nu.
Hösten och vintern är fullbokad. I oktober drar hon ut på turné med Patrik Isaksson.
– Jag har längtat efter att göra en inomhusturné med sittande publik där man har tid att berätta sina historier. Patrik är en jätteduktig artist, vi kommer komplettera varandra bra.
Nu vill hon agera igen
Skivan ”A Finer Dawn” släpptes i maj. Just nu spelas ”A way back to love” på radio, och ”Stockholm by morning”, som Sarah skrivit tillsammans med Peter Jöback, släpps i höst.
Men någon ny skiva är inte aktuell.
– Den kommer nästa år. Jag skriver hela tiden men det ska ju klaffa med bra producenter och material, så den kommer när den är klar, säger hon.
Skådespelarkarriären är också något hon har i tankarna inför nästa år.
– Jag vill absolut fortsätta med skådespeleriet. Man ska vara bred som artist om man kan.
Sarah Dawn Finer uppträder klockan 20 i kväll med Owe Thörnqvist hos Lotta på Liseberg.
Lina Hård
TV4 July 2007 - in Swedish
Under sommaren kommer flera välkända ansikten berätta om hur deras semester ser ut, ge tips och berätta minnen från tidiga semestrar.
Sarah Dawn Finer har inget sommarlov. När hon inte turnerar med Rhapsody in Rock gör hon signeringar, jobbar med skivan eller uppträder i Sommarkrysset.
- Det är hektiskt, men jättekul. Jag önskar bara att vi fick lite bättre väder. Just nu spöregnar det här i Dalhalla. Men vi har det bra, vi har hyrt ett hus här uppe så vi sitter uppe och spelar kort sent om nätterna. Annars blir det ju mycket hotell under turnéerna.
Vad vore drömsemestern?
- Jag längtar till Västindien. Eller Latinamerika, Brasilien eller så. På grund av vädret, kulturen, människorna, men också för att de länderna är så musikaliska, allt omges av skön musik.
- Sen åker jag alltid till New York. Jag har bott där och har mycket släkt och kompisar där. Där lyssnar man på livemusik som finns i var enda gathörn, shoppar och sitter och fikar i gräset i Central Park. Och inspireras som artist, det finns så mycket att se.
Har du något bra semesterråd eller smultronställe att tipsa om?
- Har man aldrig varit i USA bör man åka dit och bila. Jag har gjort det och det var bland det häftigaste jag har gjort. Man får se Amerika från en annan sida.
- Mitt bästa tips är att ha med sig trevliga människor och inte ha bråttom. Och utmana sig själv, åk inte till samma platser. Världen är stor.
- Sen är det ju något speciellt med svensk sommar, eftersom vi får så lite ljus resten av året. Har man växt upp i Stockholm är ju Stockholms skärgård ett smultronställe. Då är man van vida röda stugor med vita knutar, utedass och att grilla. Och bada i alldeles för kallt vatten.
Mårten Michanek